Originaltitel Harry Potter and the Deathly Hallows
Betyg: 3 av 5
Regi: David Yates
I rollerna: Daniel Radcliffe, Emma Watson, Rupert Grint, Ralph Fiennes, Alan Rickman, Helen Bonham Carter, Robbie Coltrane, Brendan Gleeson, Imelda Staunton
J.K. Rowlings sista ”Harry Potter”-bok har delats upp i två filmer och nu är det dags för den första, som är lika snygg som föregångarna men känns som något av en prolog till slutkampen.
Här befinner vi oss för första gången helt och hållet utanför skolan Hogwarts väggar vilket sätter en viss prägel på stämningen som är betydligt mer ödesmättad än vanligt.
Det hela tar sin början med att Voldemort samlat sina styrkor efter att ha fått reda på när Harry ska flyttas till ett gömställe, vilket leder till en actionspäckad sekvens.
Regissören David Yates, som gjort de föregående två filmerna, är bra på att sparka igång händelserna och man sugs in i Harrys värld på en gång. Där har de mörka makterna också tagit över trolldomsministeriet och alla med mugglarblod ska rensas ut. Farorna lurar överallt och det gäller för Harry att både hålla sig undan och leta efter horrokruxerna som är nyckeln till Voldemorts fall.
Att dela upp den digra boken i två delar är ett förståeligt beslut, både ekonomiskt och konstnärligt. Men berättelsen får därmed några saktfärdiga transportsträckor som mittpartiets fokus på tonåringarnas missämja och svartsjuka. Emellanåt kan det också kännas som att man bara bockar av gåtor och lösningar, lite som nivåerna i ett dataspel snarare än en engagerande berättelse. Berättelsen har heller ingen naturlig mittpunkt utan slutar ganska onaturligt – man känner hela tiden att uppgörelsen ekar om hörnet och att vänta ända till nästa sommar för del två blir än värre av att ettan inte står något vidare för sig själv.
Men till ytan är det förstås vansinnnigt snyggt på alla plan. Effekter och scenografi är rent och skärt ögongodis av högsta klass. Här finns också en sekvens om dödsrelikernas ursprung som är ruskigt fint animerad. Ensembeln är som vanligt späckad med gräddan av den brittiska skådespelareliten – från Bill Nighy till Imelda Staunton – som fint backar upp de inte fullt lika framstående ungdomarna, som dock har blivit bättre med åren ska sägas. Någon kemi mellan Emma Watson och Rupert Grint har dock ingen lyckats trolla fram, så just den romantiska utvecklingen är fortfarande ett mysterium.
Jerker Peterson
Betyg: 5/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 3/5 Dagens Nyheter
Betyg: 3/5 Expressen
Betyg: 2/5 Aftonbladet