Hon beskriver samtalet hon fick från Cannes när de ringde och berättade att hennes film valts ut att tävla som smått surrealistiskt.
– Först var jag nära att inte svara för att jag trodde det var nån fransk skummis som ringde. Men så ändrade jag mig och jag svarade ändå. ’Bonjour’, sa en kvinna, ’jag heter Zoe Blablabla, det är från festival du Cannes’ och jag sa ’okej…’.
Visste inte hur stort det var
– Alltså jag fattade ingenting. Men sen sa hon att jag blivit uttagen, jag sa okej igen och hon väntade på någon sorts reaktion, men jag sa ingenting, för jag fattade fortfarande inte riktigt var det var. Jag tänkte vad kul och sa till sist ’tack så mycket hej då’.
– Jag har ju förstått nu att Cannes är jättestort, men jag visste nog inte riktigt det innan. Men det blev inget glädjetjut eller något sån reaktion.
”Push it” är ett slags jumpasalsdrama där Thelin zoomar in på en idrottslektion i högstadiet. Tittaren (i alla fall undertecknad) kastas bryskt tillbaka till sin egen skoltid och får återuppleva pubertetens obekväma jympalektioner, där allas osäkerhet på sin egen och andras kroppar ligger som en osynlig dimma över killerboll-planen.
LÄS MER: Virtuell verklighet i Cannes – ett långfinger åt Trump
Två personer, Hedda och Adam, har en särskild kontakt och utövar, med både trånande och besvärade blickar, en maktkamp.
– Bra beskrivet. Man kan lägga till att det handlar om huvudkaraktären Heddas förmågor och på vilket sätt de uppfattas och uppmärksammas av gruppen runt henne. Och framförallt då av Adam, säger Julia Thelin.
– För Hedda är det självklart att om hon är bäst på något, så ska hon bli erkänd för det. Men för Adam är det inte så enkelt, han följer mer komplicerade regler och normer som finns i det här rummet.
Vill inte prata könsroller
Julia Thelin har tidigare gjort de uppmärksammade kortfilmerna ”Cindy” och ”Heljus”. Filmer som båda utmanar klassiskt manligt och kvinnligt beteende Men hon vill helst inte prata om könsroller.
– Jag undviker att använda de ordet. Alltså ”Push it” är en film om normer, men jag vill hellre prata om hur karaktärerna påverkas och beter sig runt de här strukturerna.
Hon beskriver filmen som ett sätt att frigöra sig från normerna. Att ringa in dem och kunna titta på dem i stället för att vara i dem.
– Det är som att man stoppar dem i en burk. Och när man då kan se dem utifrån, då är det lättare att bli provocerad och se att människan är så mycket större.
– I en diskussion om könsmaktsordningen och strukturer är det lätt att man fastnar och tappar komplexiteten och glömmer bort vad det verkligen handlar om. Det är därför jag tycker det är så bra med film, då man kan visa vad det innebär rent praktiskt. I ”Push it” påverkas Hedda och formas av hur de andra eleverna ser på henne. Och det är det könsroller handlar om.
LÄS MER: Flykt i fokus blir kontrast på glamourös festival
Dansar på åker i ”Helljus”
Hennes förra film ”Helljus” är en åtta minuter lång dans på en väg mitt i ett öde åkerlandskap. Två killar möts i natten och dansar intensivt i skenet av lyktorna från en gammal Saab. Och dans och koreografi är betyder mycket för Julia Thelin.
– Relationen mellan kroppar är jättespännande på film. Man kan göra så mycket med det, och det var det jag ville experimentera med. Se hur mycket man kunde berätta bara genom hur de förhåller sig till varandra.
Filmen spelades in en natt, tills det blev ljust ute. I gryningen lämnar de två dansarna varandra.
”Push it” som alltså tävlar om Guldpalmen i kortfilmsklassen i Cannes, kom till genom att Julia Thelin dödade en darling i ett annat projekt. En halvtimmesfilm som ska spelas in i sommar om två trettonåriga brottare och hur deras vänskap påverkas och utvecklas av allt som händer i den åldern.
Är det oförskämt att fråga en kortfilmsregissör om du vill göra långfilm?
– Nej då, jag vill absolut göra långfilm. Jag vill göra tv-serier också. Jag vill göra allt.