Dynamisk duo med ”who-dunnit”-perspektiv. Foto: SF

”LasseMajas detektivbyrå – von Broms hemlighet”

Uppdaterad
Publicerad

Tim Burton och Ella Lemhagen spökar i småskruvad och lagom kuslig filmatisering av Vallebys dynamiska deckarduo.

Som de flesta föräldrar har jag tröskat igenom ett oräkneligt antal av Martin Widmarks och Helena Willis ”LasseMaja”-böcker, dock utan större engagemang. Det är tämligen simpla historier med rätt fula naivistiska illustrationer, men barnen gillar dem lika mycket som jag går igång på Leif G W:s kriminalromaner.

”Who dunnit”-perspektivet är ju alltid eggande, oavsett ålder, men kanske allra mest för knattarna som till och med oftare än politiker ylar: ”Det var inte jag!”

Filmrecensioner

Den äventyrsmättade inledningen doftar lika mycket Tim Burton som ”Jakten på den försvunna skatten”; det är Danny Elfman-liknande toner på ljudbandet när ”kameran” gräver sig ner i kyrkans krypta, där huvudpersonerna följer ledtrådar till en gömd skatt. Kusligt och spännande, på lagom lågstadienivå.

Därefter en etablering i skruvad fyrfärg av den lilla stan Valleby där allt och alla existerar i en lätt förhöjd sagomättad verklighet.

Har någon kollat Ella Lemhagens färg- kostym- och rekvisitaförråd från 90-talet? Det är stor risk att en hel del saknas där.

Sålunda en film som har lånat friskt från mediets alla håll och kanter. Vilket egentligen inte är så mycket att orda om, det fungerar, även om resultatet inte är speciellt originellt. Förutom då det udda faktum att en del av intrigen bygger på hotet att stadens kyrka riskerar att rivas – vilket ju är en rätt lam premiss som nog de flesta i den svenskt sekulariserade publiken bemöter med ett rejält rungande ”Och..?!”

Nå. Barnvänligt är det i alla fall. Vilket ju kan låta självklart men inte alls är det.  Merparten av den film som gjorts för småttingar på den här sidan sekelskiftet har varit tungt laddad med ironier och referenser som skjuter långt ovanför barnens huvuden. Visst är ”Toy Story”, ”Shrek” och alla de andra animationerna underhållande och välgjorda men deras oblyga och kalkylerade flirt med vuxenpubliken är i längden flåsigt påfrestande.

Noterar tacksamt att den här inkarnationen av LasseMaja istället helt är riktad till de små och att den är skönt nedtonad. Förutom en påklistrad konsertscen hemma hos ett av de rika kidsen slipper vi epilepsiframkallande jaktscener och tinnitushotande skrikighet. Valleby må vara skapad ur en anakronistisk vit medelklassdröm men tillvaron där verkar vara behagligt tillbakalutad och lättfattlig. Ungefär som filmen.

I parentes: Jag förstår att landets manusförfattare känner sig jättefiffiga när de vänder på de (ur)gamla könsrollerna. Det har varit en självklarhet i senare års barnfiktion och drogs till sin spets i förra årets julkalender ”Mysteriet på Greveholm 2”, där allt mansfolk var klantarslen och/eller fegisar och alla av kvinnokön kraftfulla och/eller modiga, och även här finns det alltså liknande tendenser.

Den här dissen av pojkar börjar bli lika klichéartad som den kliché man tror att man undviker.

”LasseMajas detektivbyrå – von Broms hemlighet”

Betyg: 3

Regi: Pontus Klänge & Walter Söderlund

I rollerna: Lukas Holgersson, Amanda Pajus, Tomas Norström m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet