Laila är en smart, rolig, kåt, och ibland lite taskig, 19-åring. Hon går på universitetet i Delhi och är med i ett band. Filmen ”Margarita with a straw” är en klassisk uppväxtskildring, men en skillnad är att huvudpersonen har en cp-skada.

– Min tanke var att man inte ska se henne som någon som är annorlunda. En person som man tycker synd om för att hon sitter i rullstol. Hon är stark och självständigt. Du ska kunna se dig själv i henne och komma ihåg när du var en kåt tonåring, säger regissören Shonali Bose.

Sällsynta sexscener

Filmen hade indisk premiär för tre veckor sedan, och har blivit en publik- och kritikersuccé. I kväll inviger den filmfestivalen ”Cinema Indien” i Stockholm. Sexscener är sällsynta i indisk film, och gaysex förekommer aldrig. Men i ”Margarita with a straw” ligger Laila med både tjejer och killar.

– En sexscen mellan två kvinnor – det har vi aldrig haft! Jag trodde att den indiska filmcensuren skulle be oss klippa bort det men det gjorde de inte. Det känns som filmcensuren också har växt upp, säger Shonali Bose och skrattar.

Inte bara sång och dans

Den indiska filmindustrin är världens största. Fast för gemene man i Sverige är indisk film fortfarande lika med sång och dans från Bollywood.

Men i dag finns helt andra berättelser, och intresset växer, både i Indien och internationellt. Initiativtagare till ”Cinema Indien” står den indiska ambassaden i Sverige.

– Med en ny generation som växer upp, och en större urbanisering, har acceptansen och kunskapen om till exempel HBTQ-frågor ökat. I dag ser du ämnen i indisk film som var otänkbara att ta upp för tio år sedan, säger Indienambassadören Banashri Bose Harrison.