• Viktigt meddelande:

    Information om skogsbränder på flera platser i landet Läs mer

Alex Strangelove (2018) regi Craig Johnson Foto: Netflix / TTVisa alla (3)
Visa alla (3)

Trenden: HBTQ-personer får vara lyckliga på film

Jonas Gardell uppmärksammade den vändande filmtrenden med olyckligt kära, döende bögar i en essä i mars 2018. Han avslutade med att kanske är 2018 lyckans år. Och spaningen verkar stämma: två stora amerikanska tonårsfilmer på temat har premiär i dagarna.
– HBTQ-film har historiskt präglats av att karaktärerna behöver förhålla sig till homofobi, självdestruktivitet eller sjukdomar, säger Dyke Hard-regissören Bitte Andersson.

Filmen Love, Simon av Greg Berlanti är den första tonårsfilmen med en hbtq-person i huvudrollen att produceras av en större amerikansk filmstudio. Historiskt, för kan det bli mer mainstream än amerikansk storfilm?

Love, Simon är ganska präktig. Den andra, Netflixfilmen Alex Strangelove av Craig Johnson, innehåller både sex och droger.

Oscars till levande bögar

Redan förra året skedde ett historiskt skifte när filmen Moonlight (Barry Jenkins) med en homosexuell afroamerikan i huvudrollen vann en Oscar för bästa film – trots att huvudpersonen inte dog (Jonas Gardell påpekar i sin essä att det annars brukar vara döda bögar som belönas med Oscar).

Succén följdes upp av Francis Lees God’s own country, som hade svensk premiär i november 2017, och som jämförts med Brokeback mountain. Men en viktig skillnad är att den inte handlar om omöjlig kärlek, homofobi eller slutar i tragedi. Det gör heller inte Luca Guadagninos Call me by your name, som hade svensk premiär i december 2017 och vann Oscar för bästa manus 2018.

Lesbisk lycka då?

Det våras alltså för lycklig, ärligt gestaltad kärlek mellan män på film. Men hur är det med lesbisk kärlek?

– Jag tycker att all hbtq-film historiskt har präglats av tragedi och att karaktärerna behöver förhålla sig till homofobi, självdestruktivitet eller sjukdomar, säger regissören Bitte Andersson som därför gjorde actionkomedimusikalen Dyke Hard (2014).

Filmen Dyke Hard (2015) var Bitte Anderssons examensarbete på Konstfack. Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT

Sexet: en förlängd kram

I lesbiska relationer är beröringsskräcken inte lika påtaglig, Abdellatif Kechiches Guldpalmsbelönade Blå är den varmaste färgen från 2013 är ett exempel på motsatsen, men frågan är vems blicken är?

– Jag tycker ofta att lesbiskt sex på film är ganska lamt, som en förlängd kram. Eller att det präglas av en manlig blick, som i Blå är den varmaste färgen där sexscenenerna är väldigt ingående. Man kan känna ibland att det inte är lesbiska som regisserat, säger Bitte Andersson.

Allmänmänskliga teman

Men i stort ser hon ett växande utbud.

– Vi var mer svältfödda förr, nu finns mycket asbra lesbisk film om man letar aktivt. Produktionen är inte så stor som jag skulle önska men det puttrar på, säger hon och lägger till:

– Nu tror jag verkligen man kan prata om allmänmänskliga teman även om protagonisten har hbtq-identitet.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer