Stockholm filmfestival avslöjade i dag sitt program och sina största gäster. Dragplåstren bland gästerna är svenska Jan Troell, som tar emot festivalens Lifetime achievement award, karaktärsskådespelaren Willem Dafoe som också får ett Achivement award – dock inte för en hel livstid.
Fransmannen Jaques Audiard, som hyllats för bland annat ”En Profet” kommer till också Stockholm för att motta ”Visionary award”. Festivalen visar även hans udda kärlekshistoria ”Rust and Bone”.
Filmen, som också tävlade i Cannes, handlar om Stephanie (Marion Cotillard), som blir av med benen under en olycka på en vattenpark, och inleder ett förhållande med streetfightern Ali (belgaren Matthias Shoenaerts från aktuella ”Bullhead”).
”Ett oemotståndligt tema”
Fokus på årets festival är dock temat makt.
– Det är ett ganska oemotståndligt tema och filmen är ju osedvanligt användbar när man ska prata om makt, säger gestivalchefen Git Scheynius, som valt filmer som kritiserar och analyserar makt i olika former.
Scheynius lyfter fram festivalens invigningsfilm ”Call Girl” av svenske Mikael Marcimain samt ”The company you keep” av och med Robert Redford i huvudrollen, som utspelar sig i modern tid och handlar om en liten revolutionär grupp från 60-talet som blir offer för revolutionens konsekvenser när tiden kommer ikapp dem.
Scientologidrama avslutar
Programmet innehåller en del ”vanliga misstänkta” ur Cannes, Sundances och Venedigs festivalsprogram. Ett exempel är Andrew Dominiks hårdkokta”Killing them softly”, en film som skulle haft biopremiär i helgen men verkar ha blivit uppskjuten. Även Leos Karax flummiga, men hyllade ”Holy Motors” och Kim Ki-Duks Venedigvinnare ”Pieta”.
Avslutar festivalen gör Paul Thomas Anderssons scientologdrama ”The Master”.
Pussy Riot-film visas
Och det kommer fler intressanta gäster. ”Girls”-skaparen Lena Dunham gästar festivalen med sitt relationdrama ”Nobody walks”. Regissören Sophie Fiennes kommer också, för att hålla ett seminarium om makt i samband med sin film ”Pervert's guide to ideology”, där filosofen Slavoj Zizek fortsätter gå igenom filmhistorien ur ett maktkritiskt perspektiv, som i föregångaren ”Pervert's guide till cinema”.
Dokumentärfilmssektionen huserar även den väldigt aktuella filmen ”Tomorrow”, som skildrar hur den regimkritiska ryska gruppen Pussy Riot skapades.
– Det är en väldigt liten film och kanske inte den bästa på festivalen, men den är ändå intressant då den skildrar gruppen som Pussy Riot sprang ur. Deras sätt att kritisera makten är nytt, ett sätt som vi inte hade för 50 år sedan.
Har filmen visats i Ryssland?
– Nej, jag tror jag inte det skulle funka.
Ansträngning för fler kvinnor
De tyngsta priserna för i år går alltså till män, men lite mer än en tredjedel av tävlingsprogrammets regissörer är gjorda av kvinnliga regissörer. ”Utan kvotering”, säger Git Sheynius och jämför med Cannes som hade noll procent kvinnor.
– Jag ser det inte som män och kvinnor utan som filmpersonligheter. Och i år föll det ut så här. Å andra sidan får ju kvinnorna väldigt stort utrymme i programmet.
Varför är det så svårt för många festivaler att ha en jämnare könsfördelning?
– Vi har ansträngt oss mycket. Om vi inte skulle göra något hade vi hamnat där Cannes hamnade. Det kräver helt enkelt en större ansträngning, så det är väl därför inte alla andra gör det. Men vi har inte valt ut en enda film som vi inte tycker är bra.