Igår berättade Kulturnyheterna om svårigheterna – och de höga kostnaderna – med att bevara digitalt inspelad film för eftervärlden. Ett annat problem med att filmbranschen digitaliseras är vad man ska göra med de gamla 35-millimetersfilmerna.

– Det finns snart inga biografer kvar som kan visa gammal film – film på 35-millimetersrullar. Om det inte tillförs resurser för en omfattande, högkvalitativ digitalisering av det gamla svenska filmarvet så kommer ingen kunna se det på biografer i framtiden.

Det säger Jon Wengström som är arkivchef på Svenska filminstitutet.

6000 långfilmer på lager

Sverige har en lång filmhistoria. Den första filmen gjordes redan i slutet av 1800-talet. Totalt har Svenska filminstitutet bortåt 2500 svenska långfilmer och 6000 kortfilmer i sina analoga samlingar. Det är ett ovärderligt filmarv som måste digitaliseras för att kunna visas i framtiden.

När man digitaliserar en film i så hög upplösning som krävs, kan en enda titel ta upp 10 terabyte i utrymme. Digitaliseringen av gammal film kommer att kosta institutet cirka 300 miljoner kronor, beräknar arkivchefen.

200 år kvar?

I år har inte institutet fått några extra pengar till digitaliseringen. Åtminstone inte än. Man planerar att ta av den ordinarie budgeten för att digitalisera cirka 20 långfilmer under 2013. För att hinna med fler behövs mer pengar från staten.

Och det är bråttom. Håller man den här takten så kommer filmskatten att vara digitaliserad och klar först om 200 år.

Ministern avböjer intervju

Kulturnyheterna har sökt kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för att få svar på frågan om huruvida Filminstitutet ska få pengar till den dyra digitaliseringen – och i så fall när. Men ministern avböjer en intervju och meddelar att regeringen redan tidigare har uttalat sig i frågan.

Svenska filminstitutet har i uppgift att bevara filmarvet, och det ska prioriteras under de närmaste åren.

Reporter: Abdul Hibombo.

Foto: J. Kassman/H. Lundblom.

Klippning: Don Titelman.