CIA:s topphemliga program ”Treadstone” gick lite överstyr när Jason Bourne fick tillbaka minnet och löpte amok över Europa i tre filmer med biljakter, pang-pang och skakigare kamera för varje uppföljare.
Nu visar det sig att Bourne bara gått något slags spiondagis.
I ”Bourne Legacy” träffar vi Aaron Cross, spelad av ”Hurt Locker”-hunken Jeremy Renner, som USA:s regering rekryterat från ett liv som ungdomsbrottsling och lekt Gud med hans hjärna. Han käkar en sofistikerad blandning av steroider, tjack och rohypnol för att bli starkare, smartare och mer stryktålig (i en vrålande motorcykeljakt blir Cross skjuten två gånger utan att svimma). Allt är del i en virusbehandling som ska förvandla honom till det perfekta vapnet.
Problemet är att Bourne har gjort kostymnissarna på CIA oroliga, och tidigt i filmen bestämmer en skitförbannad Edward Norton att det är dags att sätta P för alla ambitiösa spionprojekt. Kort sagt: mörda alla inblandade. Från agenter till forskare.
Man kan undra om det finns ett lugnare sätt att hantera krisen – med tanke på hur det slutade förra gången – men nej. Och Cross är självklart lika svårfångad som Bourne. Han släpar med sig biokemisten Marta Shearing (Rachel Weisz) för att hitta botemedel på ett labb i Filippinerna. Men som det obligatoriska kärleksintresset är hon mycket mesigare än Franka Potente var i föregångarna, och skriker mest om att bli räddad.
Originalets popularitet med Matt Damons mix av sårbarhet och karate gav Bourne-filmerna fått ett rykte som lite smartare än annan actionfilm. Men det kan ni ju glömma att jag tänker skriva. Detta = korkat.
Att Cross tvingas slåss mot både vargar och drones i bergen är tillräckligt annorlunda för att inte kännas som en sur upprapning av föregångaren, även om det mesta är sig likt. Jeremy Renners bistra uppsyn och flera mäktiga jaktsekvenser gör att ordningen i sandlådan känns återställd.