– Jag har haft ett stort behov av att berätta för hela världen vad som egentligen hände där, säger Mohammed Saleh.
Under två veckor reser han och tre andra överlevande tillbaka i tiden för att återskapa minnen av det mest fruktansvärda de varit med om, övertygade om att det är viktigt för dem själva, för oss andra nu levande och för framtiden.
– Utøya 2011 finns i minnet hos överlevarna och den här studion, den stora svarta boxen med de vita linjerna som överlevarna drar upp, det är minnet för dem och en tidsmaskin tillbaka till 2011, säger Carl Javér, regissören bakom dokumentären Rekonstruktion Utøya.
Tredje Utøya-filmen på kort tid
Sju år efter massakern kommer nu flera filmer om denna fruktansvärda händelse. Netflix actionfilm 22 July släpptes förra månaden och fokuserade på terroristen. Innan dess, i maj, kom norska Erik Poppes film med en helt annan ambition – att lyfta fram offrens perspektiv.
Hans film, Utøya 22 juli, bygger på djupintervjuer med ett 40-tal överlevande och följer i en enda tagning ungdomarna på flykt från massmördaren under 72 dramatiska minuter. Lika länge som massakern faktiskt pågick sommaren 2011.
Stod inte ut med fokuset på Breivik
Poppe har sagt i en intervju att han gjort filmen i ett raseri. Han är besviken över att Norge inte tog chansen att samlas kring principen om alla människors lika värde och ta ställning mot hatet.
Carl Javérs film är också ett resultat av en frustration. Han stod inte heller längre ut med att minnet av Utøya kom att domineras av berättelsen om Breivik. Mördaren. Detta menar han följer en viss medialogik som utgår från att boven är mer intressant att skildra.
– Jag vill vrida historien rätt, förklarar Carl Javér.
– Med Rekonstruktion Utøya var det viktigt för mig att hålla tillbaka och låta överlevarna själva ta kommandot över en stor del av regiarbetet. De fick bestämma skottljudet, t ex och själva välja vem av de andra ungdomarna som skulle gestalta dem under rekonstruktionen.
Skuldkänslor
Mohammed Saleh berättar om skuldkänslorna som förföljt honom. Han var 20 år 2011 och känner skuld för att han inte kunde stoppa mördaren på Utøya. Detta trots att han nu förstår att skulden egentligen ligger hos någon annan. Mördaren
– Man tänker på hur många liv som hade kunnat räddas om jag hade stoppat honom, säger han.
Regissören Carl Javér understryker behovet av att minnas även det mest traumatiska och dokumentera det som hänt. Därför kommer han också att överlämna hela råmaterialet till national biblioteket i Norge för framtida forskning.
– Det var ingen naturkatastrof som drabbade de här ungdomarna, utan en målmedveten politisk attack mot demokratin, vänstern och arbetapartiet, säger Javér.
