Konflikten mellan Ukraina och Ryssland är efter annekteringen av Krim, och påföljande inbördeskrig, som bekant inte god, men det har varit värre. Det lär vi oss i den kanadensisk-ukrainska produktionen ”Bitter Harvest”, som skildrar en kritisk tid i landets historia, kallad Holodomor.
”Holodomor” må låta som ett rike i ”Sagan om Ringen” men är ett uttryck som betecknar den massvält, orkestrerad av Josef Stalin under tidigt 1930-tal, som gjorde att miljontals ukrainare svalt till döds.
Ukraina var under tsartiden, tack vare sin bördiga jord, Rysslands mest välfyllda skafferi. När så oktoberrevolutionen 1917 gav makten åt kommunisterna trodde och hoppades många ukrainare att de äntligen skulle bli självständiga och fria från den stora grannens förtryck, men under Lenin och framförallt Stalin blev det ännu värre.
Landet vägrade underordna sig de nya herrarna vilket milt uttryckt fick Stalin att ta till hårdhandskarna. Siffrorna går isär, vissa hävdar att det var tre miljoner människor som dog, andra att det var så många som drygt 10. Över huvud taget är Holodomor ett knepigt ämne. Vissa länder har inte officiellt erkänt det som ett medvetet folkmord, och om jag förstått saken rätt är det i Ryssland en icke-fråga.
Det krävs med andra ord en mer gedigen historisk referensram än min för att uttala sig tvärsäkert om vad som skett, men klart är att det är var ett djupt tragiskt skeende som var värd en bättre film.
Både regissören George Mendeluk och förstagångsproducenten Ian Ihnatowycz är släkt till ukrainare som undkom Holodomor och flydde västerut. Nu bor de i Kanada och vill upplysa världen om dåtidens oförrätt, men gör det på ett så förbluffande fyrkantig vis att nog bara de värsta russfoberna applåderar.
I förgrunden ligger en kärlekshistoria mellan den stilige huvudpersonen Yuri och den undersköna Natalka, som bor i en liten by någonstans på den ukrainska vischan. Livet är på topp, alla nojsar lyckligt omkring i de gyllene vetefälten, ständigt iförda skräddarsydda nationaldräkter. Hästar stegrar sig i slowmotion och motljus. Idyllen är total.
Alla stora roller är dessutom av någon produktionsmässigt orsak besatta av modellsnygga britter, vilket ju är udda, men jag noterar tacksamt att vi i alla fall slipper höra engelska med fejkad slavisk brytning.
Men sedan hopar sig molnen – bokstavligen, här jobbar man med ett mycket tydligt bildspråk. Efter sommaren kommer bolsjevikerna, och vintern. En evig vinter, vad det verkar.
Stalin tar över makten från Lenin som var ”för vek”. Scenen där diktatorn beslutar att konfiskera 90 procent av de ukrainska böndernas skörd är på grund av sitt innehåll såklart tragisk men till följd av sitt utförande smått kalkonartad:
– Men kamrat Stalin, säger en Sir Väs-lik underhuggare, det vore som ett dödstraff för bönderna!
– Revolutionen kräver det, svarar Stalin med ett illmarigt leende som skådespelaren måste ha lånat från någon Scooby Doo-skurk.
Ja, på den vägen är det. ”Bitter Harvest” är ett verk som med sitt svartvita, högstämda berättande ironiskt nog har gemensamma drag med den gamla sovjetiska propagandafilmen.
Men okej, fotot är fint.