Jag blev sugen på multipla Big Macs under ”Supersize me” och fantiserade inte mindre om lågprisskräpmat efter alla Youtube-videos som visar hur McDonalds cheeseburgare aldrig förmultnar. Däremot ger ”The Founder” en rejäl avsmak för Mackedonken.

Inte för att filmen gör ett kritiskt porträtt av den rovkapitalistiska blåsning som drabbade de två bröderna som grundade McDonalds, utan för att den på många sätt målar upp deras olyckliga öde som en amerikansk framgångssaga för mannen som lurade dem på allt.  

”The Founder” är den sanna berättelsen om hur medelålders milkshakemaskinförsäljaren Ray Croc (Michael Keaton) snubblar över det första McDonalds. Han inser direkt den revolutionerande potentialen i snabbheten, familjekonceptet och en ung lättpushad arbetskraft. Snart övertalar han de två snälla bröderna som kommit på allt, och som faktiskt gett upphov till det klatschiga namnet, att göra McDonalds till en restaurangkedja.

I processen lyckas Croc göra sig själv till ansiktet utåt för företaget och hittar snart ett sätt att stjäla det från de rättmätiga grundarna.

Croc är kanske lite alkad och tjurig, men vem kan klandra honom? Ingen har ju hans visioner. Hans jobb som resande säljare suger och hans fru (Laura Dern i en otacksam roll) bara gnäller för att han aldrig är hemma. Klart att gubben ska ha en multimiljondollarkedja av hamburgerrestauranger. Det kanske inte var hans idé från början, men utan Crocs envishet (en dygd han vårdar genom självhjälpsband) hade vi aldrig haft ett McDonalds på Guantanamo Bay.

Croc är en enträgen representant för entreprenörskap till vilket pris som helst. Den amerikanska drömmen, om man så vill.

Visst porträtteras han som en irriterande, lismande och förfalskande bluffmakare, men texten på filmaffischen – där Croc poserar framför det ikoniska gyllene M:et – lyder ändå ”risktagare, regelbrytare, gamechanger”.

”The Founder” vill äta sin sågspånssmakande burgare och ha den kvar.