Steven Soderbergh har sagt att ”Side Effects” blir hans sista film. Jag tror inte på det. Ingen tror på det.
Soderbergh lade grunden för det som skulle bli 90-talets feta boom av amerikansk indiefilm när han vann Guldpalmen för den perversion-positiva ”Sex, lögner och videoband” 1989. Sedan dess har Soderbergh blandat mainstream-hits som ”Out of Sight”, med Oscarguld om relevanta ämnen i ”Erin Brockovich” och ”Traffic”.
Hans galna experiment – som remaken av Tarkovskijs filosofiska sci-fiklassiker ”Solaris” – har varvats med snygga bagateller som ”Haywire” (hård tjej sparkar röv) och ”Magic Mike” (mjuk kille visar röv).
Det har inte alltid varit nyskapande, eller särskilt bra (”Ocean's 11, 12, 13”) men Soderbergh har gått sin egen väg till och med när han sålt ut.
Att ta ned skylten för karriären med en medioker psykologisk thriller som ”Side Effects” vore inget annat än futtigt. Ungefär som att dö i en flygkrasch ombord på Ryan Air.
”Side Effects” handlar i alla fall om Emily (Rooney Mara) och Martin (Channing Tatum) som försöker lappa ihop sina liv när han släpps från fängelset.
Insiderbrott, så det är ganska gott ställt i hushållet, också efter frigivningen. Om man säger.
Men alla prövningar sliter på Emily. Deprimerad och självmordsbenägen söker hon hjälp hos psykiatrikern Dr Jonathan Banks (Jude Law).
Han verkar ju schysst, men döljer sin självupptagna välvilja dåligt. Samtidigt har han inga problem att låta sina patienter testa nya mediciner när läkemedelsföretagen bjuder på finlunch. Hur ska han annars ha råd med sonens privatskola?
Emily går med på att bli försöksdjur för en ny drog. Och till en början verkar den fungera men något fruktansvärt händer när medicinen får henne att gå i sömnen.
En film som örfilar de vinstkåta läkemedelsföretagen, deras lobbyister och medlöpare? ”Det låter ju rätt jävla förutsägbart” tänker du. Eller så blir du intresserad. Det blev jag till en början.
Härvan blir tyvärr bara större och större och landar otympligt, där jag inte bryr mig längre.
Det är inte förutsägbart. Titeln ”Side Effects” är mer än dubbelbottnad.
Det är alla griller om att ”skaka till det” som välter hela lasset. 90-talsgenren ”mordgåta med erotisk twist” har aldrig bett om en gravplundring – så vitt jag kan minnas. Men en bit in i ”Side Effects” är detta precis vad vi får.
Steven Soderbergh är utvald att tävla i Cannes i år med en biopic om den flamboyante ikonen Liberace. Så helt slut är han inte. Än.