Det här är ingen rolig film. Den är inte heller tråkig alls. Den är inte otäck men rätt så otrevlig. ”Sightseers” är en film man lämnar och känner sig förvirrad av. Vad var det jag just såg? Var det en svart komedi? En socialrealistisk skräckfilm? Samhällskritik? Skall jag vara arg, ledsen, upprörd eller äcklad?
Det är en rätt behaglig förvirring som sällan uppstår i vår uppumpade genrebestämda värld. Och när förvirringen lagt sig måste jag bara uppskatta ”Sightseers” som är lågmält brutal och svävande och nästan helt originell.
Om regissören Ken Loach hade gjort ”Natural Born Killers” skulle den nog sett ut så här.
”Sightseers” börjar i ett tråkigt radhus i en lika tråkig del av Storbritannien. Här bor bleka, trista 30-åriga Tina (Alice Lowe) med sin halvdementa mamma Carol (Eileen Davis). Vi får veta att mamman saknar Poppy – hennes enda riktiga vän någonsin. Tina försöker trösta med att de har varandra. Mamman svarar att Poppy var en riktig vän och att dottern bara är släkt och inget att ha.
Relationen verkar inte helt strålande.
Bättre blir det inte när vi får reda på att Poppy var en hund som Tina av en ren olyckshändelse råkat ha haft ihjäl med sina sticknålar.
Att Tina nu skall åka iväg på husvagnssemester med sin nya pojkvän Chris (Steve Oram) verkar vara det bästa som hänt henne på länge. Paret skall se sig om i det vackra Yorkshire i en vecka. Chris med sitt röda skägg och roliga insikter verkar vara en härlig kille och man tycker att paret inte kan lämna det trista huset med mamman i fort nog.
Regissören Ben Wheatley har tidigare gjort ”Down Terrace” (2009) och den mycket märkliga och obehagliga ”Kill List” (2011). Tematiskt rör han sig helst bland Englands brottsliga underklass. ”Down Terrace” handlar om en skitig gangsterfamilj där sonen vill hoppa av eftersom han fått barn och inte längre vill tortera folk. ”Kill List” skildrar ett par trista mördare som får en lista på folk att ha ihjäl som leder dem till att ha ihjäl varandra – med familj.
I ”Sightseers” möter vi samma bleka kriminella vardag igen. Tina och Chris åker omkring till världens tråkigaste utflyktsmål och knullar väldigt mycket och dåligt i den fula husvagnen. Första anhalten är spårvagnsmuseet i Crich där Chris blir ursinnig på en snubbe som vägrar plocka upp ett glasspapper han slängt på marken.
Chris vrede vet inga gränser, man förstår att han är i obalans och när han sedan backar över och dödar skräpnissen är jag inte säker på om det är en olyckshändelse.
Fler dödsfall följer, att Chris är en galen mördare blir allt tydligare, både för oss och för Tina som inte säger emot. Samtidigt förstår man paret, varför de fortsätter, varför de mördar och varför de inte överger varandra. Det är en konstig känsla men spännande.
En tråkig semester där fula och tråkiga människor mördar varandra betyder inte alls att det blir en tråkig och ful film.