Med lite cynisk fantasi går det att se ”Stulna blickar” som en avlägsen och mer socialrealistisk släkting till ”Pretty Woman”. Och det är en bra sak.

Vi befinner oss i Venezuelas huvudstad Caracas. Armando är en sorglig medelålders man som jobbar med att tillverka löständer och betalar tonårspojkar för sällskap. Inte direkt klassiskt sexköp, men Armando har likväl ett rejält maktövertag när han instruerar dem att klä av sig, på ett sätt som verkar tvångsmässigt snarare än lustfyllt.

Han träffar 17-årige Elder, en explosiv liten tjuv som lever på gatan, slåss och fifflar. Armando tar med honom hem och blir förstås nedslagen och rånad.

Elder får dåligt samvete, eller så är han bara desperat efter pengar (eller både och) men hans och Armandos vägar korsas igen och de inleder en destruktiv relation och ett maktspel över generations och klassgränserna i en grovt homofob miljö.

Även om Elder är utblottad och vilsen lär han sig att utnyttja sitt skönhetskapital. Han går från att vara tafatt till att göra sig själv sårbar i precis rätt ögonblick. Armando försöker behålla en slags faderlig roll men förlorar till slut kampen sin egna stoiska fasad och hänger sig till Elder, även om det är oklart om det är sex han egentligen vill ha.

Regidebuterande Lorenzo Vigas, som vann Guldlejonet på förra årets filmfestival i Venedig, har effektivt gett sina karaktärer hemska minnen. Våld eller incestuösa övergrepp som antyds, men behöver inte förklaras på andra sätt än hur Elder och Armando interagerar med varandra. Både ynglingen Luis Silva och chilenske Alfredo Castro gör strålande ifrån sig i rollerna.

Vigas bildspråk är enkelt men hårt och han använder Caracas till sin fördel. Många av de starkaste scenerna utspelar sig precis utanför bild, samtidigt som trafiken och stadens larm utgör enda soundtrack. Det går nästan att smaka på avgaserna. Det efterhängsna fotot fångar också känslan av att gå obemärkt genom folkmassa efter folkmassa och förstärker atmosfären av ensamhet.

Det här är en ovanligt mörk pärla till film om kärlek som är omöjlig. Inte bara för att samhället förkastar den, utan för att den leder tillbaka till ett ondskefullt förflutet.