40-årsjubileet av Argentos skräckfilm Suspiria – som i sin svenska översättning kallas Flykten från helvetet – firas med att en digitalt nyrestaurerad kopia av filmen, med tidigare bortklippta scener, släpps 31 oktober.
Nästa år kommer även en nyinspelning av filmen, denna gång av den italienske regissören Luca Guadagnino, som just nu gör succé med sin film Call me by your name – en version som dock redan sågats av Argento själv, som kallat den ”onödig och bara en kommersiell produkt”.
”Oöverträffat bildspråk”
Enligt Peter Jilmstad, italiensk genrefilmsentusiast, som tillsammans med Jesper Wiking driver filmklubben Tutti i colori dell'Italia i Stockholm, där man varje månad visar italiensk film, är Suspiria lika aktuell i dag som då den hade premiär.
– Filmen liknar inget annat och är 40 år senare oöverträffad vad gäller det unika bildspråket och användningen av musiken. Man blir fysiskt påverkad när man tittar på den – den går inte att värja sig emot, säger han till Kulturnyheterna.
Handlingen i Suspiria kretsar kring en ung amerikanska som på en balettakademi utanför den tyska staden Freiburg upptäcker att något ondskefullt pågår – och efter ett antal bestialiska mord inser att skolan styrs av en häxa.
Den psykedeliska färgskalan i fotot förstärker de övernaturliga elementen och den nästan hypnotiska stämningen i filmen, och enligt Peter Jilmstad är Suspiria också en sorts gotisk saga.
– Argento var inspirerad av Alice i Underlandet och Snövit när det gäller det visuella. Fotot i filmen är också unikt med mycket starka färger som kontrasterar mot varandra.
Giallo – italiensk kriminalfilmsgenre
Suspiria betecknas ibland som en giallo – det italienska ordet för ”gul” – som är en typiskt italiensk kriminalfilmgenre.
Termen kommer av en deckarserie där alla böckerna hade gul rygg och filmgenren har en faiblesse för mördare med svarta handskar, vassa mordvapen som rakknivar och glasskärvor och stora mängder blod.
Men enligt Peter Jilmstad kan Suspiria mer betecknas som en utveckling från Argentos tidigare filmer i genren än en renodlad giallo.
– En giallo är i grunden ett mordmysterium, men här är morden underordnade det övernaturliga elementet. Och vad gäller genren var den under 60-talet förhållandevis återhållsam, först efter att Argento dök upp blev filmerna både mer urbana och våldsamma. Så Suspiria är snarare ett naturligt steg vidare från Argentos tidigare filmer, säger han.