Foto: SF

”T.S. Spivets fantastiska resa”

Uppdaterad
Publicerad

Jean-Pierre Jeunet är tillbaka med snygg, självklar och suggestiv 3D-teknik i färggrann saga för överbegåvade barn.

Tecumseh Sparrow Spivet har inte bara ett förpliktigande knasigt namn, han är också en sällsamt udda person. Överbegåvad och lillgammal på ett enerverande vis, samtidigt en bräcklig 10-åring som tar efter sin mor, den tossiga vetenskapskvinnan (Helena Bonham Carter), men suktar efter kärlek från fadern, vars favoritson tyvärr inte heter T.S., utan Layton.

När brodern dör i en olycka, som T.S. i det tysta tar på sig skulden för, beger sig den sistnämnde ut på en tripp, från farmen i Montana till The Smithsonian Institute i Washington D.C, där han ska visa upp en egenhändigt ihopknåpad evighetsmaskin.

Filmrecensioner

T.S. är en nytänkare i en trångsint värld. Ungefär som regissören själv, skulle man kunna säga, alltså Jean-Pierre Jeunet, vars namn fick global spridning via framgången med ”Amelie från Montmartre” men som redan hade fått oss filmvetare att bli till oss i trasorna över udda, mörkare saker som debuten ”Delikatessen” och den följande ”De förlorade barnens stad”.

Den filmande fransosens senaste praktverk befinner sig någonstans mellan Wes Andersons prylgalenhet i fyrfärg och Tim Burtons kramgoa fantasmagorier. Vi ser en anakronistisk värld där vissa markörer vittnar om nutid men där färgskalor, kläder och den allmänna stämningen föreslår 50-tal, eller kanske snarare en nostalgisk fantasi om en odefinierad, relativt nylig, dåtid.

Som dessutom gör sig väldigt bra i 3D.

Det här är övertygande ögonfägnad i alla tänkbara fysiska dimensioner, från de animerade diagrammen som sömlöst glider in och ut ur bild, till magnifika panoramor över USAs midwest (eller kanske Kanadas, där merparten av ”Spivet” är inspelad). Sällan har den nuförtiden överanvända 3D-tekniken känts så självklar och suggestiv som här.

De psykologiska dimensionerna är inte alls lika detaljerade och ambitiösa. Visst känner jag med den lille besserwissern men Jeunet når inte riktigt de känslosamma nivåer han verkar sikta på. Vilket han ju nästan aldrig gör. Utom möjligen i det romantiska krigsdramat ”En långvarig förlovning” från 2004.

Likväl är det smått fascinerade att följa ”Spivets” på hans äventyr i en hot- och gåtfull värld, som han försöker kontrollera med sitt logiska och matematiska tänkande

Sett ur ett strikt – och trist – marknadsperspektiv kan man ju i och för sig undra vilka filmen är riktad till? Lite för naivt berättad för en vuxen publik, lite för många krångliga begrepp och basala existentiella tankar för att passa barn. Kanske är den tänkta målgruppen världens alla överbegåvade och enerverande lillgamla 10-åringar?

Nå, det är en sprakande färggrann saga för större småttingar, helt enkelt. Inte mer. Men inte heller mindre.

”T.S. Spivets fantastiska resa”

Betyg: 3

Regi: Jean-Pierre Jeunet

I rollerna: Helena Bonham Carter, Kyle Catlett, Judy Davis m fl

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Filmrecensioner

Mer i ämnet