Betyg: 4 av 5
Regi: Peter Schildt
I rollerna: Julia Sporre, Judit Weegar, Happy Jankell, Sara Linderholm, Hjalmar Ekström, Pierina Rizzo, Tina Pourdavoy, Jacob Ericksson, Göran Ragnerstam, Katarina Cohen, Gerd Hegnell, Sten Elfström, Charlie Gustafsson, Gustaf Mardelius, Fanny Klefelt, Nathalie Fredholm, Allis Lindqvist, Joakim Lang, Fredrik Johansson, Mohammed Ismail m. fl.
Regissören Peter Schildt och författaren Christina Herrström är paret som ligger bakom smått legendariska barn- och ungdoms tv-serier som ”Ebba och Didrik” (1990) och ”Glappet” (1997). ”Tusen gånger starkare” bygger på Christina Herrströms August-nominerade bok.
Femtonåriga Saga, med en annorlunda bakgrund och uppväxt i främmande länder, kommer ny till niondeklassen där tysta och duktiga Signe går. Sagas fria sätt väcker sympati bland alla på skolan och hennes ovilja att inordna sig i någon av grupperna, som typiskt står tjejerna till buds: de tysta, snälla som Signe (Judit Weegar) tillhör, eller de snygga och kaxiga hos vilka Mimi (Happy Jankell) styr, ger inspiration till förändring. Hon får tjejerna att ta mer plats gentemot killarna (de coola) som dominerar det verbala och fysiska luftrummet i klassen.
Hennes ledaregenskaper uppmuntras av lärare (Jakob Ericksson) och rektor (Sten Elfström) – till en viss gräns. Men när förändringen också ställer krav på att bryta mönster som deras makt vilar på – sätts goda avsikter på prov.
Filmens scener, som alla så när som på en utspelar sig inom skolans miljö: i klassrum, matsal, gympasal, skolgård, är ett pärlband av stiliserade typexempel på hur det kan gå till när flickor systematiskt underordnas pojkar, med lärarnas och skolans goda minne. De är pedagogiskt presenterade (studiematerial, javisst!) och har en förhöjd dramatisk tydlighet som inbjuder till stor komik.
Det är märkligt lustfyllt att se träffsäkra beskrivningar på hur det här förfarandet faktiskt kan gå till, som dessutom levereras, helt skamlöst, utan att varken lärare, skolledning eller killarna själva får möjlighet att förklara, förmildra, protestera eller nyansera...
När nya eleven Saga (Julia Sporre) vänder upp och ner på den rådande ordningen liknar det en fantastisk revansch som i sitt klimax närmast påminner om slutscenen i ”Fucking Åmål.”
Sen svartnar handlingen och tysta Signe och hennes tillfälligt befriade kamrater pressas tillbaka. Den nyss vunna gemenskapen söndras av de personer som till synes ville den så väl från början. Och någon måste offras för att ordningen ska återställas.
Inte ett falskt tonfall eller en tillgjord gest undslipper de unga skådespelarna i Peter Schildts regi, vilket är mer än man kan säga om vuxna aktörer i vilken svensk film som helst. Bara det gör ”Tusen gånger starkare” omistlig och att den sällar sig till skaparnas tidigare mästerverk.
De typiska schildt-herrströmska scenerna med danskoreografier som vävs in i historien är som alltid obetalbara (och belönas förmodligen med ett brett leende av alla som minns Betula-dansen till låten ”Lagt kort ligger” i ”Ebba och Didrik”).
”Tusen gånger starkare” må vara ett skolboksexempel i politisk korrekthet och kommer att användas som just ett sådant, men vad gör det – egentligen?
Har man minsta lilla minnesbild av sin skolgång kvar och vill se den tjocka tjejen ta plats, den tysta tjejen hitta sin röst och den snygga tjejen visa prov på kreativ hjärnverksamhet medan den högljudde kaxpellen lär sig jazzdans av en tjej och gillar det – rusa till närmaste biograf och var beredd på att lämna den... starkare.
Isabelle Espinoza
Betyg: 5/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 3/5 Dagens Nyheter
Betyg: 3/5 Expressen
Betyg: 3/5 Aftonbladet