Splatterfilmen har kommit och gått sedan 1960-talet. Filmgenren utmärks av grafiskt våld och inte mycket mer. De ambitiösa skaparna i genren kan försöka förmedla tankar om människans skörhet, både kroppsligen och själsligen, men det sker i formen av ett blodbad. Unhinged är en modern splatterfilm med ambitionen att berätta någonting om vår samtid, om hur framgångshetsen stressar oss till psykbrytets gräns och hur vi, i vår samtidsstress, hellre angriper än lyssnar. Vi lever i en våldsspiral som bara eskalerar, ett modernt exempel är ”roadrage” som kan översättas till ”vägvrede” eller ”ilska bakom ratten”.

Men ambitionerna överskuggas av våldet, redan i första scenen ser vi hur Russell Crowes svettiga, nävknytande, pulsådersdunkande rollfigur Tom slår ihjäl ett par med en hammare och sedan tuttar eld på deras hus.

Varför vet vi inte. Ingen förklaring ges till Toms dåd, i alla fall ingen bortom ”skilsmässa” och ”avskedad från jobbet som mellanchef”. Det är nog också meningen, det finns inga skäl som kan förklara sådana ofattbara dåd. Eller snarare, hela samtiden är en förklaring. Tom ha fått nog av den, av folks illvilja att be om ursäkt, lyssna och förstå. Droppen blir när ensamstående mamman Rachel (Caren Pistorius) tutar på honom vid ett vägskäl där trafikljuset slår om till grönt. Därefter blir allt en blodig katt-och-råttajakt där Tom dödar den ena efter den andra i Rachels närhet som hämnd för hennes ohyfs, och som hämnd på samhället i stort.

Av handlingen att döma skulle filmen Falling down (1993) med Michael Douglas ligga nära till hands för en jämförelse. Bägge handlar om en arbetslös, frånskild man som får nog mitt under trafikrusning under en ovanligt het dag. Men Falling down är att betrakta som samhällssatir och en lek med sympatierna för en man med brister. Unhinged är en splatterfilm, en actionthriller som hoppar mellan biljakter och chockerande våldsdåd. Steven Spielbergs Duellen från 1971 är därför en bättre jämförelse, en film om en ensam bilist som jagas av en långtradarchaufför. Spänning och splatterchock i första hand, handling och psykologiskt djup någonstans i baksätet. Och en anonym huvudperson vars motiv förblir dolda.