Efter fyra deltävlingar och en andra chans har vi slutligen fått ett startfält till finalen. Kulturreporter Sebastian Folcker analyserar tre melloögonblick under andra chansen. Foto: TT

ANALYS: Mellofinalen blir kanske den poppigaste och mest homogena någonsin

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Efter fyra deltävlingar och en andra chans har vi slutligen fått ett startfält till finalen. Visst finns det mycket att glädjas över – men även vissa saker att sörja. Här är fem grejer jag bär med mig efter andra chansen.

Sebastian Folcker

kulturreporter

Det pophomogena startfältet 

Jag kommer inte att få Stora journalistpriset för att jag påpekar att det är mycket pop i årets startfält. Det är det alltid. Men när varken Lillasyster eller Eva Rydberg och Ewa Roos gick vidare så cementerades det här året som det poppigaste på länge. Kanske någonsin. De skojiga numren är förbi, rocken är död och vi har en massa popdängor att se fram emot nästa lördag. Som tur är finns det några bra att finna där. 

Clara Klingenströms icke-medietränade glädje 

De flesta som är med och tävlar i Melodifestivalen vet hur de ska gå igenom rutan. De skickar slängkyssar, flörtar med kameran och försöker att antingen se blygsöta eller självsäkra ut. Men inte Clara Klingenström. Hon tittade åt olika håll och hoppade nästan ur bild när hon vann. Det var uppfriskande och underbart att se. 

Men varför var hon tvungen att möta Eva och Ewa? Det är ding dong att inte båda bidragen är i final. 

Hall of fame var lite lame 

Under större delen av kvällen satt jag och undrade vad de ville säga med Hall of fame-klippen. Jag vet att Melodifestivalen är 40 procent årets bidrag och 60 procent nostalgi. Det ursäktade inte de tråkiga insticken. Precis när jag inte kunde ta det längre kom Benjamin Ingrosso och Felix Sandman och körde ett medley – och allt var förlåtet. 

Shirley Clamp var bäst när hon sjöng

Jag tror att den som skrev Shirley Clamps manus har kikat lite väl mycket på Ricky Gervais värdskap under Golden globe-galorna. Dissiga kommentarer i ena vågskålen och ironiskt självgott skryt i den andra. Vågen tippade över på det senare och jag är ledsen att säga att det blev lite tjatigt. Jag är dock inspirerad av duellintroduktionerna där de sa snälla saker om varandra. Därför vill jag peta in att Shirley är väldigt duktig på att sjunga.  

Varierad nivå på värdskapen – men konceptet är lyckat

Det har varit skiftande kvalitet på tävlingarna under de fem veckorna som gått. Varje gång det känts som att tävlingen har hittat formen har det blivit dags för en ny programledare och nya sketcher. Trist på ett vis, men jag tycker ändå att upplägget med en gottepåse av olika programledare och humorklipp har gjort det roligt att titta varje vecka. Nu är det bara att ladda för finalen. 

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.