– Det här temat är ju ständigt aktuellt, men det är ganska intressant att se att den konsumtionskritiska konsten har förändrats mycket över tid, säger Kulturnyheternas konstkritiker Dennis Dahlqvist.
Ja, konsumtionssamhället börjar på allvar speglas i konsten när världens mest framgångsrika hoarder Andy Warhol gestaltar sin och samtidens habegär.
Från popkonst till plakatkonst
Men med 68-rörelsen och ett nyfött klimatengagemang slår konsumtionskritiken till på 70-talet, med svenska konstnärer som Carl-Johan De Geer och Lars Hillersberg.
– Deras konst kan beskrivas som politiskt laddad, där man satte likhetenstecken mellan den vidlyftiga konsumtionskultur som man såg i USA och var väldigt kritisk mot, säger Helena Scragg, intendent på Norrköpings konstmuseum.
Även Stefan Teleman, som nu visas i retrospektiv på Norrköpings konstmuseum, var barn av sin tid.
– Han samlar på reklambilder i dagstidningar och letar efter tendenser i tiden. Han använder rakt av bilder av konsumtion, och framför allt riktar han kritik mot konsumtion, säger Helena Scragg.
Mot mångtydighet och ambivalens
Men så kom 80-talet med högkonjunktur och Yuppies. Konstnärer som Jeff Koons och Barbara Kruger speglade människans dubbla relation till konsumtion. Konstvärldens syn på konsumtion började bli allt mer nyanserad.
– Om man jämför med 70-talet så var konsumtionskritiken väldigt naiv och plakatmässig, och därmed också lättare att vända sig emot. Idag är den mycket mer ambivalent och dubbelbottnad, säger Dennis Dahlqvist.