– Det finns förstås ett före och ett efter Charlie Hebdo. Förut arbetade vi serietecknare med humor och skratt. Nu går vi runt och tänker: vi kan dö av att göra det vi älskar, säger Catherine Beaunez.

Hon var en av de första kvinnliga serietecknarna i Frankrike som nådde en större publik.  I dag är är Catherine Beaunez publicerad i över 80 internationella dagstidningar och räknas efter drygt 40 år  till en av Frankrikes främsta feministiska röster. I Sverige kanske mest känd för albumet ”I huvudet på en tjej” och teckningar i Dagens Nyheter.

Serierna är ofta enrutare och driver med sexistiska män och kassa samhällsstrukturer.  Ideér har hon hämtat från en tidvis ganska hopplös tillvaro som kvinnlig fransk serietecknare.

– Den franska seriescenen har alltid haft ett oerhört macho klimat. Manliga kollegor har sett på mig som omhändertagande – som en syster eller mor – eller någon man kan ligga med. Då är det svårt att fokusera och vara professionell.

Charlie Hebdo var hemskt

Värst var redaktionen på just Charlie Hebdo, berättar hon. Efter att hon fått några bilder publicerade under 80-talet så svalnade tidningens intresse.

– De tyckte om mig så länge jag skrev om vardagsproblem, framförallt gillade de serierna om sex. När jag  blev feminist så tappade de intresset. Vad gäller sexism och machofasoner var Charlie Hebdo hemskt, menar hon.

Tidningarna är rädda

När Catherine Beaunez nu besöker Bokmässan är hon ändå här för att prata om hur tiden efter terrorattacken påverkat det fria ordet. Och hon är sorgsen.

– Det har blivit ett censur-samhälle. Många tecknare självcensurerar sig eftersom de är rädda att väcka anstöt. Tidningarna vågar inte ta in våldsamma eller starka teckningar. Intressanta ämnen som sex, politik och religion är man rädd för. Men det här är ju ämnen som serietecknare måste våga ta i.

Gillar Liv Strömquist

Efter att några av hennes böcker översatts till svenska har hon varit på besök flera gånger och säger sig ha hyfsad koll på den svenska seriescenen.

– Jag har läst en hel del Assar (Ulf Lundkvist). Sen gillar jag Liv Strömquist. Hon har en förklarande stil som är underbar, så välresearchad, och så kan hon politik. Den svenska scenen är bra, här spelar det ingen roll om du är man eller kvinna.

Är du trött på att hela tiden få frågan hur det är att vara en kvinnlig serietecknare, och inte bara en serietecknare?

– Haha, vilken svensk fråga. Nja, framförallt stör jag mig på när franska journalister ställer frågan: ”Varför finns det så få kvinnliga tecknare?”. Herregud, jag har ju skrivit tre böcker om just det, som du uppenbarligen inte har läst. Det saknas tyvärr vilja att lära sig eller förändas.