På dagstidningarnas kultursidor har man alltid haft litteraturkritik, i en akademisk, litteraturvetenskaplig och litterär tradition. Detta tenderar att bli en ganska specialiserad läsning, som vänder sig till och uppskattas av specialintresserade – ungefär som sportsidornas travkrönikor vänder sig till den invigda.
I mitten av 90-talet uppfinner så Aftonbladet och dess stjärnreporter Ingalill Mosander något nytt: bokjournalistiken. Ett enklare, direktare sätt att skriva om böcker. En journalistik som gör en poäng av att uttrycka sig på ett annat sätt än man gör på kultursidorna, totalt oakademiskt, nära läsupplevelsen.
En kvällstidningsuppfinning av bästa sort, grundad i insikten att den bokläsande allmänheten är en oerhört mycket större grupp än den grupp som känner sig hemma i kultursidornas och tidskrifternas litteraturkritik.
– Varje lördag hade jag en stor intervju med en författare och fem boktips tror jag det var. Gud vad jag jobbade, säger Ingalill Mosander innan hon gå på scen.
Det blev en succé, konkurrenten Expressen kopierade rakt av och snart kom samtalet från SVT:s Gokväll.
– De tyckte jag hade rätt ton, säger Mosander med cool självbelåtenhet.
En skillnad mellan travkrönikor och kulturartiklar är dock att knappast någon blir förolämpad av sportens nördjournalistik, den bara struntar man i om man inte hör till läsekretsen. Kultur är däremot ett ämne med ett annat slags laddning, eftersom kulturlivet har en sida som vetter mot makten: mot hierarki, mot prestigeekonomins finansfurstar, mot det kulturella kapitalet.
Om man känner sig utanför travsportens samtal bryr man sig inte. Om man känner sig utanför kulturlivets samtal händer det ofta att man känner sig förnedrad, förminskad, förolämpad. Kultur – hur fin och ädel och kärleksfull den än är avsedd – kan vara sårande.
Det är mot den övermakten som Ingalill Mosander gjort sin milda, roliga, avväpnande revolt. Ett uppror mot litteraturens herrskapsfolk och potentater. En fritagning av läsningen från förnämitetens fängelse. Ett sätt att skriva och prata om litteratur utan att någon känner sig dum.
Det är den befrielserörelsen Mosander har lett och det förklarar varför hon är så hett älskad av sina fans. Det är därför bokjournalistik spelar så stor roll – både som avspänd praktik och som laddad symbol.