Jonas Gardell. Foto: Stellan Herner

Gardell: ”Det mest politiska jag har gjort”

Uppdaterad
Publicerad

Han har gått från ”UFO” till folklig med en karriär som har kantats av heta debatter och humoristiska samhällskommentarer, ljuva toner och rosa fjäderboer. Nu är Jonas Gardell aktuell med den nya föreställningen ”30 år tillsammans”, ett bokslut av hans 30 första år i rampljuset.

Det är över 30 år sedan romandebuten, 30år sedan första scenshowen och 30 år sedan han blev tillsammans med Mark Levengood. För att markera sin tid i offentligheten sätter nu Jonas Gardell upp föreställningen ”30 år tillsammans”. Men det kommer inte att bli en ”greatest hits”- eller ”best of”-show, snarare en reflektion.

– Humor åldras obarmhärtigt. Däremot är jag intresserad av, vad var det för samhälle som jag gjorde de här skämten i? Hur såg det samhället ut?, säger Jonas Gardell och tillägger:

– Jag växte upp i ett Sverige där det fanns två tv-kanaler, 3 radiostationer och en Ingmar Stenmark. Jag har ju i många av mina böcker och shower gjort humor kring det, och vi har skrattat och varit nostalgiska och romantiserat. Men frågan är om det här Sverige som jag växte upp i är någonting att romantisera?

Flitig debattör                                       

Under sina 30 år i rampljuset har Jonas Gardell inte tvekat att ge sig in i heta debatter och dela med sig av sina åsikter, både krönikor och på 140 tecken i tweets till sina 430.000 följare. Även om han har berört allvarliga ämnen har det alltid varit med humorn som förtecken.

– Humorn är ju ett av demokratins viktigaste verktyg. Makten har alltid avskytt humorn. Det sägs att när  Robespierreunder förlorade makten under franska revolutionens skräckvälde så berodde det på att folk hade börjat skratta åt honom. Det Hitler avskydde mest var Charlie Chaplin. Det var inte de gamla grekiska tragöderna som Euripides och Sofokles som hamnade i fängelse och var hotade av myndigheterna utan det var Aristofanes som skrev komedier. Så skrattet är alltid under lupp.

Enligt Gardell så är vi fortfarande väldigt rädda för skratt.

– Så fort någon skämtar så kallar vi det för hån eller hat, vilket det inte alls är. Utan skrattet dör demokratin. Men sedan är det också så att om människor får skratta så öppnar man sig och man är mer mottaglig när jag sätter igång och är allvarlig. Jag tror att publiken förväntar sig lika mycket allvar som humor från mig och det får dem.

Förändrad syn

Men det är inte bara samhället som har förändrats. Jonas Gardell menar att synen på honom som artist också har förändrats. Han har gått från att vara ett ”UFO” till att bli folklig. Efter Gardells schlagerskola i årets upplaga av Melodifestivalen har han också fått en helt ny grupp fans, barnen.

– De vet inte att jag är författare utan tycker bara att jag är en jätterolig galen gubbe vid pianot. Det är ju fantastiskt.

Den förändrade synen på honom låter han även till uttryck i den nya föreställningen.

– När jag gjorde mina första shower hade jag alltid med mig en väska eller en ryggsäck för att markera att jag inte tillhörde utan bara råkade passera förbi och inte skulle stanna. Och jag tror att de här 30 åren har varit en resa för mig från ett utanförskap till någon som faktiskt är här för att stanna. Och som jag sjunger i sången ”Annars vore jag inte jag” från ”Livet är en schlager”, att vara någon som är välkomnad in. Och jag tillhör ju dem som har fått kämpa för att bli välkomnad in och idag är jag där.

Är väskan fortfarande med?

– Nej, jag har inte väskan med på scenen längre. Jag är här för att stanna. Jag har slagit mig ned. Det är någonting fantastiskt. Men i slutet av föreställningen så ber jag publiken att tända sina mobiltelefoner så att det blir en stjärnhimmel så att det lilla UFO:t ska ha någonstans att återvända till.    

Den 14 april är det premiär på Jonas Gardells föreställning ”30 år tillsammans”.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.