Vilka är vi? Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Det är frågor som årets sommarutställningar på Havremagasinet i Boden ställer. Det handlar om konst på temat möten.
I ”Pendang” möts norrbottniska konstnärer, och i ”Du som jag” utforskar 14 internationella konstnärer hur mötet med den andre genererar nytänkande och positiv utveckling.
– Vi behöver alltid den andre som bekräftar oss och hjälper oss att bli kompletta, berättar utställningskurator Mariangela Méndez.
Utgångspunkten är att jaget i sig självt inte är nog – möten mellan olikheterna är oundvikliga och gör oss mänskliga. Mariangela Méndez är övertygad om att det är utbyten som driver fram utvecklingen i samhällen.
– Nu när vi håller på att gå tillbaka till idén om gränser och förstärker dem för att undvika kulturutbyten. Jag skulle vilja påminna om att det har kommit positiva saker ur sådana utbyten.
Sydamerikanska konstnärer möts
De medverkande i ”Du som jag” kommer bland annat från Mexiko, Guatemala och Columbia. Många har urfolksbakgrund – med olika erfarenheter av mötet med de europeiska kolonisatörerna. Ofta ojämlika och våldsamma, som paradoxalt nog kan fungera både som minne och som en drivkraft till strävan efter erkännande och försoning. En resa tillbaka till ursprunget och en slags healing, tror de sydamerikanska konstnärerna.
– När vi föddes, när vi föds är våra ögon redan koloniserade, säger Benvenuto Chavajay, konstnär från Guatemala.
– Men vi har ett tredje öga, värdighetens öga. Det tredje ögat tillhör jorden och blodet, som de inte kunde kolonisera.
Konstverken i ”Du som jag” uppmärksammar oss på att alla kulturella möten oundvikligen sammanflätar oss med varandra. Benvenuto Chavajays verk bearbetatar minnen från barndomen vid det populära turistmålet Yatitláns steniga stränder.
– Jag bodde tio meter från sjön och brukade leka med stenarna. Så att minnas det är som att förflytta min barndom till olika platser, berättar Chavajay.
Plasten förändrade hans kultur
Med sina stensandaler problematiserar Chavajay platsen, där materialet plast på gott och ont nådde urfolkens kultur på 70-talet och som han menar helt förändrat deras kulturella, sociala och antropologiska infrastruktur. Deras kultur har blivit ”plastifierad”, tycker han, med stor påverkan på många hantverkstraditioner som till exempelvis korgflätning och omfattande konsekvenser på miljön.
– Jag kan inte gå tillbaka i tiden, kulturen är praktiskt taget redan förändrad, och våra liv också. Det kan vi inte förneka. Det är min uppgift som konstnär att bära vittnesbörd om det som händer, säger Benvenuto Chavajay.
Sandra Monterrosos installation ”Ryggrad” är ett monument över Mayafolkets kvinnor, som genom seklerna tagit hand om sina familjer och ansvarat för att föra vidare en gammal kultur under ett ofta strängt patriarkalt system.
Sökte sig tillbaka i historien
Den falliska kolonnen formar ett plagg som bärs av kvinnor, och är laddad av motsatser som handlar om identitet, underkastelse och jämlikhet mellan könen, om lokala och globala berättelser.
– Formen bär också spår av den patriarkala historien, av kolonialismen och förtrycket som mayakvinnorna har utsatts för, säger Sandra Monterrosso.
Det handlar om 500 år av historia – från erövrandet av Latinamerika till idag – och för samman uråldriga uttryck från Mayafolket med samtida konst, inklusive personliga berättelser från de kvinnor som är med.
Men också konstnärens egen inre resa tillbaka till sitt kulturella arv – hon som växt upp i Guatemala city och nu försöker vinna tillbaka acceptans hos sitt ursprung – en resa som började med hennes mormors död.
– När hon låg på sin dödsbädd pratade hon med mig på maya k'iche’. Det kändes tungt att inte förstå henne. Efter hennes död började jag utforska kulturen och besöka samhällena. I och med det fick mitt arbete som konstnär en ny referensram.