Många tycker nog att Marie-Louise Ekman är rätt kul med pop och chock, men kanske lite tröttsam i längden.

Då kan man gå till Moderna Muséet och titta på de över hundra målningar av alla slag som nu hänger där ända från hennes debut 1967. De här målningarna ska man stirra på. De är de bästa ur ett konstnärsliv.

Ett eget universum

Marie-Louise Ekman är en berättare och i utställningen myllrar det av historier. Det kan bli lite tjatigt med kiss- och bajshumorn, men hon och muséet bjuder på en hel och rätt sammanhängande värld.

Ett system eller alfabet av kroppar, miljöer och figurer som hon sätter ihop på lite olika sätt under 40 års tid. Det är ett eget universum.

Marie-Louise Ekman översätter allt abstrakt till något mycket konkret, men egentligen är det alltid vardag i hennes konst. Det är ur det vardagliga som hon hämtar hela sin bildvärld.

Rent och kallt

Allting är rent och kallt målat, helt utan psykologi. Här finns en sorts likgiltighet och ändå är det otroligt känsloladdade saker som händer. Allt tycks vara ritualer och allt sker liksom på en scen. Vi får se på eller dras in och ut.

Sammanfattningsvis tror jag att här finns en ideologi: Kroppen är allas. Den gör vad den vill, vilket både är en njutning, en sorg och en sorts befrielse. Där kommer sex, kiss och bajs in. Det triviala och vardagliga är vårt gemensamma hos Marie-Louise Ekman.