Natalia Kazmierska: Lindes snirkliga sagostig tar oss till mörkrets hjärta

Publicerad

Förväntningarna är stora på Makode Lindes utställning på Kulturhuset som redan innan den var klar skapade storbråk kring själva titeln. Nu har den öppnat och kan beskrivas som ett allkonstverk med mörkt sagotema. Kulturnyheternas gästrecensent Natalia Kazmierska har sett den.

En konst- och designchef som avgick i protest. En debatt som rasat på sociala medier, trots att ingen sett konstverken.

– Makode Linde passar såklart på att unyttja uppståndelsen utställning på sitt typiska ironiska vis, säger Natalia Kazmierska.

”Stängt på grund av policy” står det på dörrarna i den smala ”åsiktskorridor” som leder in i hans mörka sagovärld.

– För det är sagor Linde inspireras av i den här utställningen. Pirater, monster och guldlockiga dockor, alla försedda med hans signum – det grinande svarta ansiktet. En förvrängd version av de blackfaces som hånade svarta människor i 1800- och 1900-talens så kallade minstrelshower.

Han har fått kritik för att han än en gång exploaterar den här vidriga nidbilden.

Dags att gå vidare

Natalia Kazmierska tycker att det är dags att gå vidare.

– Det börjar bli en lite tröttsam gimmick. Kom med nåt nytt!

Hon säger att det trots allt är svårt att inte fascineras av den mardsrömslika värld som Makode Linde byggt upp i sin första stora separatutställning.

Å ena sidan en otäck djungel, med totempålar, lemlästade kroppar och rasslande slavkedjor. Å andra sidan en dekadent nattklubbkänsla. En miljö konstnären känner väl som gammal bartender, klubbfixare och dj.

– Makode Lindes snirkliga sagostig tar oss till mörkrets hjärta – vårt eget undermedvetna. Där tvingas vi möta våra egna fördomar och rasstereotyper, säger Natalia Kazmierska.

Vänder på maktperspektivet

Utställningens kanske mest obehagliga verk är stugbyn längst in, menar hon. De för tankarna till Onkel Tom-stugan och kanske den värsta stereotypen av alla: den pliktskyldige svarte slaven som troget tjänar sin vite herre.

Men konsnären vänder också på maktperspektivet.

Mitt i byn står den omtalade kungatronen, uppbyggd av coca cola-flaskor och McDonalds-skyltar. En mäktig final som knyter ihop utställningen med de senaste årens debatter om rasism, hudfärg och vithetsnormer, menar Natalia Kazmierska.

– Det enda jag saknar här är mer av Makode Lindes egna personliga röst och erfarenheter. Varför sitter han inte själv livs levande i tronen och håller hov för oss undersåtar?

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Makode Linde

Mer i ämnet