Efter ett drygt sekel i finkulturens skamvrå har porslinsfiguriner – ni vet sådana där som gamla tanter brukar samla på – blivit inne igen. Så numer gör även våra främsta, unga formgivare figuriner på löpande band. Ett exempel är Alexander Tallén som ställer ut sina sublimt dubbelbottnade verk på Thielska galleriet.

Traditionsbunden samtidsspegel

Det var Meissen som lyckades framställa det första europeiska porslinet på 1700-talet. Och precis som deras legendariska figuriner speglar Talléns verk samtiden på ett lysande sätt. 1755 presenterade Meissen till exempel en hårdsminkad, fransk hallick. Ett verk som kan jämföras med Talléns fåfängt välansade gaykillar som tagit en paus från att ragga i parken.

Utseendefixerade män existerade med andra ord redan på 1700-talet; men Talléns självupptagna hipster tar nog ändå priset. Utan en tanke på världens tillstånd har han slagit sig ner i parken på en omkullvält papperskorg, för att njuta av solen medan han väntar på sin senaste Tinder-date.

”Ironi över människans brits på andlig resning”

Talléns figuriner är ofta – precis som Meissens – ett slags ironi över människans brist på andlig resning. Personerna styrs istället av primitiva drifter som sex och girighet: På en parkbänk sitter en av Talléns karaktärer iklädd basebollkeps och väntar otåligt på att hans ålderstigna älskare ska dö. Så att han kan roffa åt sig alla värdesaker.

Genom att använda den till synes harmlösa figurinkonsten får Tallén oss att sänka garden så att den svidande kritiken av vår samtid träffar där det känns som mest. Vi har med andra ord inte blivit ett dugg bättre som människor under de senaste 300 åren. Rätt sorgligt – eller hur?