I Bonniers Konsthalls nya utställning ”Insomnia” behandlas ämnen som sömnlöshet, vakenhet och hur vi organiserar våra liv i dag.

— I dag känns det som att vi lever i en kultur som har slutat sova, säger Sara Arrhenius, konsthallens chef och curator för utställningen.

”Insomnia” initierades till stor del på grund av hennes egen återkommande sömnlöshet.

— Jag började prata med vänner och kollegor om mina sömnproblem och läste mycket om det och insåg att det här inte är ett individuellt problem utan ett mycket större kulturellt symptom, berättar hon. Man har inte alltid sovit på det sättet vi gör i dag. Idén om åtta timmars sömn var något som kom med industrialiseringen, modernitet och elektricitetens ankomst i samhället. Så sättet vi sover är på många sätt kulturellt skapat och kopplat till sättet vi arbetar och hur vi lever.

Ständigt uppkopplade

Sara Arrhenius tror att dagens krav på effektivitet och att vi alltid vill, och med hjälp av ny teknik kan, producera och vara uppkopplade dygnet runt skapar en kultur där sömnlöshet är mer vanligt än ovanligt.

— Det är där utställningen börjar, i frågan: vad händer med konst, kreativitet och drömmar om vi inte längre sover? säger hon. När möjligheten att hela tiden prestera finns, vad gör det med kraven vi ställer på oss själva och andra?

Utställningen delar sig i två delar, en med konstverk som behandlar arbete, det aktiva och ständigt påslagna i vår samtid. Så som Kate Coopers ”Rigged” – datoranimationer av en kvinnlig avatar som alltid är tillgänglig och perfekt, bara ett knapptryck bort på datorn.

Släppa kontrollen

I den andra delen behandlas den mer drömlika och surrealistiska aspekten av sömn. Konstnären Katarina Löfström är en av dem. Hon ställer ut tre verk, däribland filmen ”Downhill”, en serie fragmentariskt filmade bilder som ska undersöka svindel och idén om att tappa kontrollen.

— Jag är väldigt intresserad av de här mellanstadierna av medvetandet, som drömmar och trans. Man släpper i någon form kontrollen över sitt vakna jag, säger Katarina Löfström.

Leif Elggrens installation i utställningen utgår från Sigmund Freud och hans världsberömda divan där han utförde stora delar av sitt arbete med psykoanalysen. I en serie fotografier visar Elggren divanens under- och ovansida. Besökaren kan även lyssna på ljud upptaget från mörkret under divanen. Konstnären lider själv ibland av sömnbesvär.

Vad tror du händer när vi sover?

—    Ja du, det kan man ju undra. Jag tror att vi är någon annanstans, säger Leif Elggren. Men det finns nog en stor längtan hos människor att försöka förstå det. Om man har husdjur, till exempel en katt — de sover ju en stor del av dygnet. Då kan man ju fundera på om de har ett annat liv, någon annanstans, bortom det här rummet.

— Vi är ju alla väldigt intresserade av drömmar och våra erfarenheter från när vi sover, vi vill ofta återberätta dem när vi vaknar. Jag kan själv känna att det känns väldigt värdefullt om jag lyckas fånga en dröm jag haft, lyckas hålla kvar den en stund.

Övernattning i konsthallen

Med ”Insomnia” vill Bonniers Konsthall också rucka på föreställningen om när man kan besöka en konstutställning. Konstnären Rafaël Rozendaal använder internet som sin canvas och hans konstverk dyker upp på olika ställen och vid olika tidpunkter på andra platser i Stockholm. Och öppningen av utställningen pågick från skymning till gryning.

Besökaren kan också boka en övernattning i konsthallen, i Carsten Höllers verk ”Two Roaming Beds (Grey)”. Medan man sover rör sig två robotiserade sängar långsamt runt i ett stort rum i konsthallen och lämnar sitt eget avtryck i utställningen genom fastsatta pennor som tecknar mönster på golvet.

— Det här verket rör sig kring en väldigt kontrollerad och vetenskaplig form av sömn, säger Sara Arrhenius. Och kanske är det så det kommer bli i framtiden, att sömnlösa får sova på det här sättet i sömnlaboratorier.

Utställningen pågår till den 22 januari 2017.　

Se några av konstverken från ”Insomnia” i Kulturnyheternas inslag.