I Prästholmen, strax utanför centrala Boden, står det ensamma ”gula huset” på en tom och öppen yta. Under 1960-talet omgavs huset av flera andra identiska hus, men de har rivits. Nu återstår bara det gula asylboendet.

– Jag måste erkänna att jag blev deprimerad när jag kom hit första gången. De flesta av dem jag träffade, bland annat flyktingar som väntade på asylbesked, var instängda i sina små sovrum. Deras liv tycktes sakna mening, säger den palestinska arkitekten Sandi Hilal.

Hon valdes ut som den konstnär som fick det närmast omöjliga uppdraget: Att skapa ett offentligt konstverk på en plats som präglades av att nästan alla ville därifrån.

Präglas av lågt valdeltagande

Prästholmen i Boden kallas ofta för ett problemområde. Det är en av 15 platser runtom i Sverige präglade av lågt valdeltagande. Efter lokala önskemål valdes det ut som en del av regeringssatsningen, Konst händer.  

Det var först genom mötet med äkta paret Ibrahim Haj Abdulla och Yasmeen Mahmoud, som bägge flytt från Syrien, som idén till konstverket Al Madhafah/ The Living Room, föddes. 

– Hennes första fråga till oss var: Varför vill ni stanna i Boden? Och svaret var: För att det känns som att vi har vårt samhälle här, säger Ibrahim Haj Abdulla och Yasmeen Mahmoud fyller i:

– Jag gick med på att samarbeta med Sandi utan att känna till hennes projekt. Sandi visste själv ingenting i början.

Ett publikt vardagsrum

De berättar om hur nyanlända i Boden upplevde att de fastnade i rollen som gäster, att deras status som flyktingar, och sedan nyanlända, försvårade möjligheterna att agera värd.

Därför blev själva konstverket ett slags publikt vardagsrum. En alternativ allmän plats där flyktingar får rätt att agera värd.

Men vad skiljer egentligen det här projektet från socialarbete och andra integrationsprojekt? Vad gör det till en satsning på offentlig konst?

– På ett sätt handlar den offentliga konsten om att skapa band mellan oss. Yasmeen och Ibrahims vardagsrum, det i gula huset och mitt vardagsrum skulle kunna hänga ihop och skapa en rörelse där vi inspirerar andra att utöva sin rätt att vara värd, säger Sandi Hilal och hoppas bryta upp den vanliga dynamiken mellan lokalbefolkning och nyanlända.

Konst händer har kritiserats

Regeringssatsningen Konst händer har fått kritik för att ställa anspråk på konsten som konsten inte klarar av. Som att skapa demokratisk delaktighet. Lena From, jobbar som projektchef på Statens konstråd med ansvar för projektet.

– Det kan aldrig vara konstens skyldighet att skapa demokrati. Det är ett politiskt uppdrag. Men ibland tangerar politiken och konsten varandra. På många av de platser där vi har arbetat, så har delaktigheten ökat i de konstnärliga processerna och då kan det ju uppfattas vara en ökning av demokratin. 

I många av de 15 områden där offentlig konst har skapats med hjälp av civilsamhället, finns en utbredd ”projekttrötthet” på just tillfälliga satsningar initierade uppifrån.

Men Lena From betonar att deras förhoppning är att den konst som skapas på de femton olika platserna runt om i landet, till viss del kommer bestå efter att den nuvarande satsningen officiellt är över.

Har regeringssatsningen på offentlig konst i miljonprogrammen varit lyckad?

– Jag tycker givet förutsättningarna vi har haft att det har blivit ett lyckat projekt. Eftersom vi har lyckats skapa konst på samtliga av de platser där vi har gått in och arbetat. Vi har också vänt processen och makten över den offentliga konsten, genom att utgå från platser som civilsamhället har föreslagit, säger Lena From.