Protester utanför Trump Tower mot HD-kandidaten Brett Kavanaugh. Foto: Seth Wenig/TT

Krönika: ”Ett år efter #metoo hörs två ilskna vrål”

Uppdaterad
Publicerad
Krönika ·

Ett år efter #metoo är rörelsen mer ifrågasatt än någonsin – bland annat av en president som fruktar att falska anklagelser ska förstöra unga mäns liv.

Ett år efter #metoo är rörelsen starkare än någonsin – med vanliga människors röster som hörs hela vägen in i USA:s högsta kammare.

Carina Bergfeldt

Utrikesreporter

Det har gått 365 dagar sedan New York Times publicerade anklagelser mot filmmogulen Harvey Weinstein om sexuella övergrepp och trakasserier.

Fram till det ögonblicket hade hans beteende varit en öppen hemlighet i Hollywood. En del av en värld där män med makt kunde behandla kvinnor lite som de ville, sätta sina egna regler.

Kampanjen #MeToo

Det har gått 355 dagar sedan skådespelerskan Alyssa Milano uppmanade alla kvinnor som blivit sexuellt trakasserade eller överfallna att svara #MeToo i en tweet, för att visa hur vanligt det var.

Inom ett dygn hade 500.000 personer, från 85 länder, i alla kontinenter, svarat.

Sedan dess har bilan fallit.

Skådespelare har förlorat sina uppdrag. Komiker har fått ställa in turnéer. Mediechefer och programledare har fått lämna sina poster. Kongressledamöter likaså.

Bill Cosby sitter i fängelse.

Och då pratar vi bara om de som befunnit sig i rampljuset.

Kampen har förts bland flygpersonal, städare, lärare. Anställda på Walmart, där 48 procent säger sig ha utsatts för sexuella trakasserier.

Men fortfarande står #metoo:s öde lite och väger i USA, landet där rörelsen började och där den haft störst genomslag.

För vilket pris har det att säga #metoo?

Samma undersökning som visar att 48 procent av alla anställda på Walmart utsatts för sexuella trakasserier, visar också att 75 procent av de som anmälde utsattes för någon form av hämnd.

Det senaste exemplet på han sa/hon sa pågår i detta nu i direktsänd amerikansk teve.

Under processen att ta fram Brett Kavanaugh som den nionde domaren i USA:s högsta domstol trädde motvilligt professor Christine Blasey Ford fram. Hon berättade under ed att Brett Kavanaugh överföll henne på en fest för 36 år sedan.

Undersökningen sa att 75 procent straffas för att de träder fram.

För tre dagar sedan härmade USA:s president henne, framför en miljonpublik i rutan, och framför tiotusentals människor i arenan, som skrattade och jublade åt den – inte med sanningen överensstämmande – imitationen.

Presidenten uppgav att hon inte visste vilket år det var (1982), vart det var (hon uppgav stadsdel) och om hon var uppe eller nere i ett hus (hon vittnade om en övervåning).

– Det är en otäck tid för män just nu, sa presidenten i samma veva.

– Vi riskerar att bli oskyldigt dömda för saker vi inte gjort.

Inom ett dygn kan Brett Kavanaugh bli domare på livstid i USA:s högsta domstol, stöttad av män och kvinnor som tycker att ogrundade anklagelser förstör samhället.

Och samtidigt så står, i skrivande stund, tusentals kvinnor (och män) på senatens golv och sjunger ”tro på överlevare”. Christine Blasey Ford är på omslaget av veckans Time. Och Tarana Burke, som var den som allra först myntade uttrycket #metoo, var på Nobelkommitténs shortlist för fredspriset.

Ett år efter #metoo hörs inte ett ilsket vrål.

Det hörs två.

Det här är en krönika

Reflektionerna är skribentens egna. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Kampanjen #MeToo

Mer i ämnet