När unga väljer bort morgontidningen och nyhetssändningarna är det ett hot, inte bara mot gammelmedia utan mot hela demokratin, det menar en av de intervjuade i författaren Ulrika Kärnborgs bok ”Klickokratin: mediekrisens första offer är sanningen”.

– Det största hotet som jag ser det, är att det blir så svårt att finansiera avancerad journalistik. Det handlar inte om att plattformar eller gammeldags media försvinner, för det kan man leva med, utan om att ett visst antal människor ska få tillräckligt med betald arbetstid för att kunna göra riktiga samhällsgranskande jobb, säger Ulrika Kärnborg till Kulturnyheterna.

Fastnar i klickbeten

Bilden är dyster och stämningen i branschen uppgiven. För även om dagens klickjakt är vår tids svar på den braskande löpsedeln, finns det en avgörande skillnad.

– Fördelen med papperstidningen som produkt var att människor läste saker som de kanske inte hade tänkt läsa. Med klick-journalistiken finns det en risk att man aldrig kommer bakom klickbetena, som redaktionen av kommersiella skäl inte känner att de vill skylta med eller lyfta fram i sitt flöde, säger Ulrika Kärnborg.

Områden saknar täckning

Även om det idag förekommer journalistisk som tekniskt och informationsmässigt, förmodligen är mer avancerad än någonsin så finns det oroande tecken. Det finns samhällsområden som helt saknar täckning och många unga skyr traditionell nyhetsförmedling.

– De nya sociala medierna innehåller och förmedlar ju också journalistik, speciellt inom utrikesjournalistiken har det blivit viktigt. I krishärdar där journalister saknas, kan vanliga människor idag själva vittna om övergrepp och folkmord via sociala medier, säger Ulrika Kärnborg.

– Samtidigt finns den andra trenden i hela västvärlden där vi inte får någon bevakning från våra egna politikområden, från kommunpolitiken till exempel därför att det inte längre finns lokalredaktioner runtom i landet, tillägger hon.