Utställningen ”Från Kaliningrad till Kamtjatka, från resenärers ögon” innehöll bilder från Rysslands västra baltiska region till Kamtjatkahalvön i öst. Burhan Ozbilici hade egentligen inte tänkt gå på den, men bestämde sig för att göra det på vägen hem från Associated Press, AP:s, kontor i Ankara.
När han dök upp hade öppningstalen redan börjat och när den ryske ambassadören Andrei Karlov höll sitt tal närmade sig Burhan Ozbilici sig honom för att ta bilder. Han minns att ambassadören var lugn och ödmjuk.
När en man i en mörk kostym och slips plötsligt drog ut ett vapen trodde Burhan Ozbilici först att mannens agerande ingick i utställningen.
”Sen kom skotten snabbt efter varandra. Ambassadörens kropp låg på golvet bara några meter från mig. Jag kunde inte se blod omkring honom. Det tog mig några sekunder att inse vad som hade hänt. En man hade dött framför mig, ett liv hade upphört framför mina ögon”, skriver han på AP:s hemsida.
”Var rädd men gjorde mitt jobb: Ta bilder”
Han beskriver hur tumult utbröt och att människor gömde sig bakom pelare och under bord. Burhan Ozbilici backade till vänster, medan gärningsmannen gestikulerade med sitt vapen riktat mot människor som hukade i högra sidan av rummet.
”Jag var rädd och förvirrad, men hittade lite skydd bakom en vägg och gjorde mitt jobb: Ta bilder”.
Gärningsmannen var upprörd och cirkulerade kring ambassadörens kropp och krossade några av bilderna på väggarna, skriver han.
”Jag var självklart rädd och visste faran i om gärningsmannen vände sig mot mig. Men jag gick fram något och fotograferade mannen medan han gav order till människorna som hade tagits som gisslan.
Hade inga svar på frågan: ”Varför tog du inte bilder?”
Han kom att tänka på kollegor och vänner som hade dödats i tjänst när de jobbat i konfliktområden.
”Så här tänkte jag: Jag är här. Även om jag blir skjuten och skadad, eller dödad, så är jag en journalist. Jag måste göra mitt jobb. Jag kan springa iväg utan att ta kort… men skulle jag ha ett lämpligt svar när folk senare frågade mig: ”Varför tog du inte bilder?”
När vakter beordrade människor i rummet att lämna salen gjorde alla det. Burhan Ozbilici återvände då till kontoret för att redigera sina bilder.
”Jag chockades när jag såg att gärningsmannen faktiskt stod bakom ambassadören när han talade. Som en vän, eller en vakt”.