Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

I ett krisande medielandskap finns det ändå lite visioner och mod. Foto: Johan Nilsson/TT

Glädjande rapport från mediekrisens frontlinje

Per Andersson

Kritiker

ANALYS · Glädjande rapport från mediekrisens frontlinje: Det finns visst nytänkande.
Några nya idéer har siktats. Det som nyss var omöjligt har blivit morgondagens möjligheter.

Det räckte med ett ögonkast på onsdagsförmiddagens stora chefspanel för att ana att 2017 är året då någonting har hänt i mediekrisen.

Där stod de vanliga svenska makthavarna uppradade – Franzén från Bonniers, Grünthal från Schibstedt, Stjärne från SVT, Benkö från Sveriges Radio – jämnt balanserade på två kommersiella och två public service.

Och precis i mitten en tunn brittisk-indisk man som var den som alla riktade sig till: Madhav Chinappa, chef för Googles ”strategiska relationer till nyhets- och mediabranscherna”.

– Det är första gången jag står i en panel med någon från Google, sa SVT:s vd Hanna Stjärne.

– Jag var faktiskt på Meg i fjol också, genmälde Madhav Chinappa småstött.

LÄS MER: Välmående journalistik och krisande medier

Väldigt tydligt är att Google vill att det ska synas att företaget bryr sig om det offentliga samtalet, den fria debatten och en fungerande journalistik.

Madhav Chinappas avdelning på Google är kvitto på att sökmotorjätten blivit varse att deras verksamhet har en djup inverkan på, som de säger, det journalistiska ekosystemet. Djup inverkan, och om man inte passar sig kan den bli totalt förödande.

– Google är delaktiga i journalistikens framtid, sa Chinappa, och fick beröm av panelen för att hans bolag bryr sig – till skillnad från Facebook.

En sak Google arbetar med är att möta hatespeech med det Chinappa kallar ”counter-speech”.

Alltså att inte främst blocka bort hatiskt och/eller förljuget material utan att bemöta det – som en principfast bibliotekarie – med alternativa källor, balanserande lästips, nya perspektiv, problematisering. Låter helt sjukt – vi pratar ju om ett globalt gigantbolag med miljarder läsarkontakter dagligen – men Madhav Chinappa pratar på allvar om att Google på sådant sätt vill motverka ”radikalisering” av olika slag.

En annan sak Google arbetar med är att göra mediebolagens innehåll sökbart samtidigt som det ligger bakom en betalvägg – och att göra detta på ett sätt som inte gör att läsaren skiter i alltihop och googlar upp nåt annat.

Bra. Att ta betalt för kvalitativt innehåll är ett minst sagt legitimt intresse hos mediebranschen, men det är inte lätt att plantera om till digitala villkoren.

LÄS MER: Om medieutredningen: ”Förändringens krafter får friare spelrum”

Dock händer det grejer. Att betala för olika typer av abonnemang på nätet är väl numera vardagsmat för de flesta av oss. Vanor förändras.

Bonnier-vd:n Tomas Franzén:

– Vi insåg för 3-4 år sedan att annonser inte räcker som finansiering, vi måste också få betalt av läsarna. Och det har glädjande nog blivit mycket mer fungerande och etablerat.

– Om vi inte kan få betalt för den journalistik vi gör – då blir det ett jätteproblem för demokratin.

Det framkryper också ur de båda mediedirektörerna att det förs samtal i den europeiska branschen om att samarbeta kring någon typ av medial plattform som kan konkurrera med Facebook och Google.

Det hela förblir väldigt dunkelt, dels för att det är affärshemligheter förstås men säkert också för att de inte vet särskilt exakt vad det är de pratar om.

– Om det fanns en miljö där det fanns högkvalitativt innehåll som var företrädesvis svenskt, då skulle det vara intressant för svenska annonsörer, säger Grünthal och låter som han tänker på en web-portal från sent 1990-tal.

Så är det i tider av genuin förändring – man kan inte veta vart man är på väg.

Bonnierdirektören Franzén tänker också på Bonniervis i linjer av koncerngynnande: tänk om det funnes en gemensam bonnierinloggning som gav tillgång till DN, Expressen, TV4, C More, och som drog nytta av metadata för att mata besökarna med sina favoritstimuli.

Den visionen, skissartad som den är, får min inre larmklocka att ringa. Det där är inte en öppen och fri värld – det är en Bonnierägd miniatyrkopia av en öppen och fri värld. Jag förstår att det är en frestande tanke för en koncernchef men det har aldrig funkat särskilt bra.

Gränsen mellan legitima och illegitima intressen är svårfångad i vårt nya mediala ekosystem. Att enas om var den gränsen ska dras är en grundläggande uppgift i arbetet framöver.

LÄS MER: Regeringen vill lägga 75 miljoner på stärkt källkritik

När Madhav Chinappa lämnar panelen faller diskussionen snabbt in i den upptrampade svenska frågan om gränsdragning mellan public service och den kommersiella arenan.

Är Gift vid första ögonkastet verkligen public service?

Varför lägger TV4 ner lokala redaktioner samtidigt som man gör rekordvinst??

Jag lämnar salen. Den här gamla debatten får mig verkligen att tänka på det citat av Marshal McLuhan som jag inledde min morgontext med. I sin helhet lyder det:

”När vi möter en fullständigt ny situation, tenderar vi alltid att fixera oss vid det nyss förflutna, dess ting och dess smaker. Vi betraktar nuet genom en backspegel. Vi marscherar baklänges in i framtiden”

Det sista jag hör är Raoul Grünthal som klagar på att SVT inte håller sig till att göra television utan även publicerar ambitiösa texter på webben. Jag kväver en gäspning av leda och går till mitt hotellrum för att skriva denna artikel.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.