Två hyllade EP-skivor och debutalbumet ”Till minne av”. Så såg Alexis Weaks genombrott ut innan han klev av musikscenen för att följa en gammal dröm. Istället för att fortsätta med den accelererande musikkarriären sökte han till regissörsutbildningen på Dramatiska institutet. Alexis Weak kände då att han inte hade något kvar att säga i musiken.

– Jag kände att jag behövde stänga av tvärt för att kunna fokusera på film och bli bra på det, berättar Alexis Weak.

Weak tog med sig den kreativa glädjen från musikstudion in i filmarbetet. Nu är han klar med sin första långfilm – ett examensarbete med titeln ”Rosa Moln”. Begreppet används ofta bland anonyma alkoholister och i rehabiliteringsgrupper.

Vill skildra missbrukets vardag

Flera i hans närhet har erfarenheter av missbruk, vilket han sett på nära håll. I sin film försöker han skildra den verkligheten, en vardag som är främmande för många andra.

– Jag försöker inte intellektualisera för mycket, utan utgår från en magkänsla. Jag berättar kanske om situationer och livsöden som jag känner till, och försöker hitta romantiken i det också. Det utgår jag också mycket från i min musik.

Inte beroende av musiken

De musikaliska referenserna finns att hitta i mammas proggmusik och i eurodiskon som Alexis Weak lyssnade på som liten. När han nu återvänder till rollen som artist är det i en musikbransch i snabb förändring – mer ängslig och listfixerad än någonsin.

– Det försöker jag hålla mig ifrån, istället för att hinna ikapp det som händer har jag gått tillbaka till det som gjorde det roligt att göra musik från början.

Nu kan han ännu mer än tidigare göra musik på sina egna premisser.

– Jag känner mig väldigt fri nu. Det här behöver inte vara mitt levebröd på samma sätt. Jag kan göra vad jag vill och uppskattar inte andra det så är det inte hela världen, säger Alexis Weak.