Musikkollektivet Bastard Barocks repertoar är hämtad från tidigt 1600-tal, en tid som sammanfaller med den europeiska kolonialismens början. 

De spelar europeisk barockmusik och musik skriven i kolonierna, sånger som låter riktigt popiga med verser och refränger, och med samma sväng som 1900-talets pophits.

I sin aktuella föreställning ”Not in my backyard” tematiseras frågor om exotism och vad som uppfattas som geniunt. Bastard Barock själva kallar den för en postkolonial barockkabaré.

– Det är ganska svårt att uttolka den postkoloniala aspekten enbart genom att lyssna på själva musiken, det är lite för mycket begärt. Det vi ville göra med denna kabarén var att spåra influenserna till den klassiska barockmusiken och samtidigt utforska den musik som inspirerade barocken och då hamnade vi utanför Europas gränser, vilket gjorde oss tvungna att förhålla oss till kolonialismen, säger Marcus Strand som bland annat spelar barockinstrumentet teorb i gruppen.

Bastard Barock upptäckte att den tidiga västerländska barockmusiken influerades mycket av de traditionella musikkulturerna i länderna som kolonialiserades, och vice versa.

– Den västerländska musiken exotiserade i viss utsträckning andra kulturer på ett sätt som idag kan ses som rasistiskt, säger Marcus Strand.

”Lite glitter på toppen”

Det barocka har med tiden fått en vidgad betydelse i vardagsspråket. Att något är barockt syftar inte särskilt ofta på att det är skapat mellan slutet av 1500-talet och början av 1700-talet, utan på att det är befängt eller groteskt.

– Vi försöker omfamna hela betydelsen av barock. Vi trycker mycket på det ruffa i barocken, och det barocka i betydelsen att göra lite för mycket. Vi spelar inte lagom, vi spelar extra allt... med lite glitter på toppen, säger Stina Jansson som spelar violin i Bastard Barock.

Barocken är inte ett helt avslutat kapitel. Flera nutida musikgenrer har barocka drag.

– Dödsmetall innehåller samma ackord, samma ackordsföljd och lika mycket smink som barocken, säger Stina Jansson

– Det finns många nutida artister som omfamnar det svulstiga och överdrivna, Lady Gaga, till exempel, säger Marcus Strand.

Livad stämning förr

Vid tiden för barocken var konserter inte så stillsamma tillställningar som barockkonserter har för vana att vara idag. I konsertsalarna fanns anställd personal som hade till uppgift att kittla publiken med fjädrar för att få den att skratta och sångare betalade åhörare för att bua åt konkurrenter.

Bastard Barock eftersöker en gnutta mer temperament på sina spelningar och tycker att dagens publik som går på klassisk musik är något för välartad.

– Jag tror att det är ett problem att människor som inte är vana vid klassisk musik väljer att inte gå på konserter för att de är rädda att klappa vid fel tillfällen, säger Stina Jansson.

– Jag tycker att det vore så härligt att bli buad åt ibland. Jag vill ha en reaktion, det finns ju alltid en del i publiken som tycker att det man spelar är dåligt och helst skulle vilja gå efter tre nummer. Bara för att man lyssnar på klassisk musik måste man inte sitta helt tyst och applådera lite försiktigt. Det skulle kunna vara lite mer levande. Är något jättebra så jubla och är något katastrofalt, varför inte slänga ut ett litet ”bu”?