Därför fängslar Bob Dylans munspel

Uppdaterad
Publicerad

De flesta är överens om årets nobelpristagares poetiska skicklighet. Däremot går åsikterna isär om Bob Dylans skicklighet med munspelet. Kulturnyheterna har träffat världsmästaren i munspel, Filip Jers, för att prata om Dylans omstridda kvalitéer som munspelare.

– Bob Dylans munspelande är väldigt energiskt och väldigt på. Han ger järnet när han väl spelar munspel, säger musikern Filip Jers till Kulturnyheterna. 

– Vissa tycker inte att han kan spela för fem öre medan vissa tycker att hans sånger inte alls skulle vara de samma utan hans munspelande, vilket jag verkligen kan hålla med om. Det är liksom en del av själva soundet.

Nobelpriset 2016

Styrs av andning

Filip Jers är en mångfaldigt prisbelönad munspelare som 2005 kammade hem titeln som världsmästare i munspel. Han var också den förste som tog en examen vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm på munspel. 

Och en av anledningarna till att han fastnade för munspelet var Bob Dylan.

– Jag spelade mycket gitarr och i mycket av 60-talsmusiken finns det munspel med som ett själsligt klingande sound. Det drabbade mig väldigt hårt när jag hörde den musiken. 

Vad är det som gör att det här lilla, lilla instrumentet väcker så mycket känslor tror du?

– Det är väldigt uttrycksfullt. Det ligger väldigt nära den mänskliga rösten. Det är bara andningen som styr tonerna, säger Filip Jers och tillägger:

– När Dylan kom fram med de här sångerna på 60-talet så kostade munspelen 50 cent. Det var verkligen arbetarklassen och protestsångarnas instrument. Det var billigt och bra. Dylans sånger hade ju inte alls varit de samma om det hade varit en trumpet eller en saxofon med. Utan munspelet satte en sådan otrolig prägel, en frihetskänsla i hela musiken.

”Färglägger sin musik”

Bob Dylan spelar ett diatoniskt munspel, eller bluesmunspel som det också brukar kallas. Det är ett ganska enkelt instrument som är stämt i en tonart.

– Men sedan finns det också kromatiska munspel. Kromatik betyder att man har alla tolv toner, alltså både svarta och vita tangenter som på ett piano. Det är ett lite annat sound. Det är lite jazzigare och souligare.

Två av de mest kända munspelarna som använder sig av kromatiska munspel är Toots Thielemanns som gick bort i augusti i år och Stevie Wonder.

– Bob Dylan är ju lika känd som dem men han är inte lika bra munspelare som dem. Men han är en otrolig konstnär och färglägger verkligen sin musik med munspelet på ett fantastiskt sätt tycker jag.

 Hur upplever du att munspelets status är idag?

– Jag tror att det är på gång men det är inte så många som har det som huvudgrej.  Eller så är det så att det är på väg att dö ut men det är det jag gör i alla fall, säger Filip Jers och skrattar.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Nobelpriset 2016

Mer i ämnet