Sångaren och musikern Jan Hammarlund brukar kallas för Sveriges första öppet homosexuella artist. Han var också tidigt ute med att föra in fler frågor än klasskampen på proggagendan.

Åren har gått sedan proggen var som störst, men Jan Hammarlund har aldrig övergett sina ideal.

– Folk säger att 'det är bara du och Mikael Wiehe'. Det är vänligt men en oerhörd överdrift. En del stöddiga killar som på 70-talet såg karriärmöjligheter i vänstern – det är inte konstigt att de vänder kappan efter vinden när det plötsligt är inom högern man kan hävda sig och göra karriär, säger Jan Hammarlund.

Den första hbt-visan?

Nu är han aktuell med sitt 22:a album, döpt till ”Löst folk” – trots att han knappt har skrivit en låt på flera år.

– Jag har varit jättedeprimerad över den politiska situationen i Sverige och världen, med undantag för Latinamerika där det börjar gå åt rätt håll. Alltid när jag haft deppiga perioder har jag gått tillbaka till det förflutna.

Den nya skivan består av gamla folksånger från 1400-talet och framåt. Visorna handlar om rallarens helvete, torterade kvinnor, kåkfararens sociala arv – och om kärleken mellan två män. ”Smålandsvisan” är nämligen en hbt-kärlekssång – troligtvis den allra första i sitt slag.

”Ingen var intresserad av musiken”

Jan Hammarlund var en udda fågel på 1970-talets svenska musikscen, som öppet homosexuell artist och aktivist. Han berättar hur det var att vara tidigt ute i hbt-frågan:

– Jag hade i och för sig gett ut sånger som jag tyckte var väldigt tydliga, men jag märkte att jag behövde vara övertydlig. När jag blev intervjuad i Svenska Dagbladet pratade jag om det här med kärlek mellan killar, men sedan stod det ingenting i artikeln. ’Det trodde jag var sagt i förtroende”, sa journalisten till mig. Efter några år var ingen intresserad av musiken, utan alla var intresserad av min sexuellla identitet. Det var lite kämpigt, men nån behövde ta den rollen.

Se Jan Hammarlund spela ”Smålandsvisa” i klippet till höger, exklusivt för Kulturnyheternas webbpublik.

Reporter: Isak Klasson

Foto/klippning: Jörgen Söderström