Foto: SVT

Operarecension: Rucklarens väg

Publicerad

Idag är det många kvinnor slår sig fram som dirigenter. Men kanadensiska Barbara Hannigan är onekligen unik med sin dubbla karriär: en akrobatisk hög sopran som sjunger svåra roller, gärna också i spagat och tåspetsskor. Och nu har Hannigan en tredje karriär, projektet Equilibrium, där hon producerar turnéföreställningar och coachar unga sångare. Som nu Igor Stravinskys ”Rucklarens väg” i Göteborgs konserthus. Camilla Lundberg recenserar.

Barbara Hannigan är musikvärldens darling på senare år och Göteborgs Symfoniker var tidigt framme. Där har hon blivit första gästdirigent och där har hon lagt premiären på ”The Rake’s Progress” som Stravinskys opera heter i original. Och det har blivit The Rake’s Project som ska turnera Europa och USA. Med på tåget är ljussättaren och regissören Linus Fellbom.

När opera spelas i konserthus kommer musiken i fokus, även texten på textmaskin, när regi och dekor reduceras, som här. Barbara Hannigan får fram en ovanlig sensualism ur denna Stravinskyopera, som ibland brukar bli lite torr.

Men det blir också lite tjockt, och då kan jag sakna en klarhet. Bland sångarna toppar den unga grekiska sopranen Afrodite Patoulidou – i den huvudroll som för övrigt var Barbara Hannigans operadebut en gång i tiden.

Jag tror på denna kombo av opera och symfoniorkester. Konserthusen behöver öppna upp för mer än symfonier. Artister måste bli mer av sina egna arrangörer. Alla kan ju inte bli dirigenter. Men det finns hur mycket berättelser som helst i den klassiska musiken, att sätta på konsertestraden.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.