”Bege er tillbaka till redaktionen och varna Linnros.” Sms:et kom från min redaktör i fredags klockan 15:53. Vi stod på en skolgård på Östermalm och hade precis avslutat intervjun om nya singeln ”Psalm för skolgårdar”. I våra telefoner kom uppgifter om skottlossningar i olika delar av Stockholm. Det blev ett hastigt uppbrott. Vi bestämmer oss för att träffas igen. Låten känns annorlunda nu. Ett barn har dött. Många har skrivit till Oskar Linnros, de finner hans text trösterik: ”Det känns i luften, det hörs bland folk, att junivinden kommer, att allt ska börja om.”　

Vill inte vara opportunist

Oskar Linnros säger att han ägnat helgen åt att titta på nyhetssändningar. Han är en känd stockholmsskildrare och har kallats nya Orup. Besjungit Sundbyberg, Jakobsberg och Vendelsö. Under söndagen skulle den nya låten lanseras, och Oskar Linnros berättar att han under helgen drabbades av tvivel om lämpligheten i detta. Ville inte vara en opportunist.

– Men sedan läste jag mina öppningsrader och tänkte ”det här är ju inget elakt i alla fall”, säger han.

Han valde att skriva om det på Facebook och fick många reaktioner.

– Folk tog emot det som att jag har skrivit låten för det hemska som hände i fredags. Och så är det inte. Men det är klart att det påminner en att om man skriver om samhället så kommer det man skriver om aktualiseras. Så låten har absolut, de sista dygnen, fått en annan klang, säger han.

Årstider och nationer i förändring

”Psalm för skolgårdar” är en modern skolavslutningssång som handlar om årstidernas växlingar och en nation i förändring. Nya tider kräver nya låtar. Med låten ville Oskar Linnros skriva ett komplement till ”Den blomstertid nu kommer”, och den ges ut tillsammans med partitur och text. Han säger att han ville se musiken ta sig längre än till playlists, att den ska framföras av andra.　

– Jag såg det ooriginella sambandet mellan årstidernas gång och att naturen förändras på precis samma sätt. Och på samma sätt förändras idén om en nation och en nationell identitet. Så jag ville få in det i min låt, säger Oskar Linnros.

Godhetens apostlar

Målet var att skriva en inkluderande skolavslutningslåt, för ett nytt Sverige. Oskar Linnros inledde sin karriär i Snook, tillsammans med Daniel Adams Ray, och var därefter med i Maskinen tillsammans med bland andra Frej Larsson. Band med ganska lättsamma förtecken. I tidigare intervjuer har han påstått att han aldrig haft några världsförbättrande anspråk, att han bara vill vara en entertainer. Jag frågar om han har förändrats.

– Jag tror inte att artister är de som förändrar världen så mycket som de själva tror, säger han.

Tidigare har han medvetet hållit sig långt borta från ”den goda sidan”.

– Det kan växa i min mun när jag ser folk ta tillfället att marknadsföra sig själva genom att stå på den säkra och goda sidan. Men om jag ska lägga fanimig tio timmar om dagen på att hålla på med musik, så ska jag i alla fall försöka bära runt på den här desperationen som finns, och sedan knuffa in den i ackord. Om det är världsförbättrande har jag svårt att tro, men det är åtminstone så som musiken blir bäst, säger Oskar Linnros.

Dådets efterklang

Orden från tyckare och politiker om fredagens terrordåd har under helgen upprepats och nästan dränerats på mening. Möjligtvis har musiken en plats att fylla då.

– När det inte finns något vettigt att säga och någon vettig åsikt, då är känslan det som blir kvar. De långa känslorna. Och det är där jag känner klangen, just nu, de här dagarna, i den här låten. Att det känns i luften, det hörs bland folket, junivinden kommer, att allt ska börja om. Det är så det känns för mig, säger han.