– Han spelade faktiskt i en helt egen division, han har en karriär som sträcker sig över 50 år och var en stjärna långt mer än för ”just one day”, för att citera honom själv, säger Per Sinding-Larsen i SVT:s Gomorron. 

– Det är en av hela popkulturens absolut största artister, han var med och utvecklade popmusiken från 70-talet och framåt: Han skapade glamrocken, inspirerade till punken, till synthpopen, han fann sig själv flera gånger om, både musikaliskt och rent estetiskt, man får inte glömma bort att det finns en ung konststudent i honom. Det finns ingen som kan ställas vid sidan om honom.

Du har träffat honom flera gånger genom åren. Hur var han som person?

– Han var väldigt Bowie, oerhört intressant att prata med, en väldigt intelligent människa. Han var väldigt noga med att han skulle veta vilka omständigheter som var om och kring honom hela tiden.

Vad har han haft för betydelse som inspiratör?

– När man tittar på artister från Madonna till Lady Gaga har han spelat en väldigt stor roll. Ingen innan David Bowie hade visat att du är fri att förändra dig själv och bilden av dig själv, att du hela tiden kan röra dig framåt och bli någon annan nästa gång. Det är naturligtvis en filosofi som vi var och en till mans kan ta med oss i våra egna liv. På så vis är han en speciell inspiratör, han drev popmusikens estetik framåt, hela tiden.

Hur reagerade du själv på beskedet?

– Jag blev väldigt, väldigt ledsen när jag fick beskedet. Jag gick tillbaka och lyssnade på hans musik efteråt, ”Where are we now” sätter tonen för dagen, när man tänker på denna riktigt, riktigt stora artist. Kanske den allra största, i alla fall i mina egna böcker.