I år är det 50 år sedan den första moderna popmusikfestivalen hölls. 

Så lång tid har det gått sedan Jimi Hendrix tände eld på sin gitarr under framförandet av ”Wild Thing” på Montereyfestivalen i USA. 

Därefter hölls festivaler på Isle of Wight och i Woodstock, Glastonbury, Roskilde och, inte att förglömma, svenska Mantorp (den ökända superfloppen; Festival of the Midnight Sun 1970?).

Alla bidrog de till att införliva den antika idéen där fest kombineras med möten och musik in i den då redan brådmogna ungdomskulturen. 

Idag är festivalen inte alltid så wild och eldig lägre. Snarare är det i många stora fall ren industri. Bråvalla-festivalen som inleds i veckan är en av de runt 20 festivaler i Europa som arrangeras av tyska jätten FKP Scorpio under sommaren. 

Bråvalla är festivalernas motsvarighet till elektronikkedjan Media Markt. Här skall det finnas något för precis alla. Från hiphop-elit som Travis Scott och Rae Sremmurd till storpubliksnamn som Laleh och Sabaton. För att inte tala om björnen Bamse som inleder kalaset. 

Men det finns gott om annan dunderhonung för den som söker något nytt, mindre, specialinriktat eller mer besjälat. Trots att media, år efter år, förhandsrapporterar varje säsong med rubriker om lervälling, knark, sex och den så kallade festivaldöden så utvecklas faktiskt även formen för festivaler. Särskilt för dig som vill resa bort en bit. 

Fenomen 1 – Festivalen som turistbyrå

Electric Castle är ett utmärkt exempel på detta. I år är det femte året som Rumäniens största musikfestival arrangeras i ett slott byggt på 1600-talet, en bit från landets näst folkrikaste stad Cluj-Napoca.

Electric Castle är i sig själv ett exempel på ett helhetstänk där festivalen blir porten för ett resande inte bara i byarna intill skådeplatsen utan också runt om i landet. Hemsidan är lika inbjudande som ett överladdat nummer av tidningen Res i sitt sätt att visa upp allt från vandringsleder till gamla järnvägar. Sämre blir det inte av en sympatisk uppmaning till ”Meet The Locals” på samma sajt. 

Men det är knappast det rätt dansinriktade artisturvalet som gör elborgen intressant, utan snarare att den på mer än ett sätt är nutida på mer än ett sätt. 

Fenomen 2 – Festivalen som universitet – SXSW och antiken inspirerar

För första gången satsar Electric castle på föreläsning vid sidan om festen. Det som startade på SXSW-festivalen i Austin – ett möte mellan konserter och universitet, kanske inte helt olikt de festligheter i antikens Grekland som många anser är urmamman till festivaler – har nu börjat inspirera andra. 

Gather festival i Stockholm som hålls 13-16 september utvecklar idéen ännu mer. Här varvas konserter med Amanda Bergman och Lady Leshurr med virtual reality-experten Resh Sidhu, designstudion Pfadfinderei och Stockholms handelskammares vd Maria Rankka. 

Fenomen 3 – Go east – festivalernas nya hemländer

Från Electric castle i Rumänien låter vi blicken vandra vidare över Östeuropa. Från Finland (Flow som började som en klubbfest, nu kommer 75.000 besökare) i norr via Polen (OFF i Katowice där både PJ Harvey och Anna von Hausswolff spelar i sommar) och Ungern (multikulturella Sziget som arrangerats i 22 år) till Kroatien (Outlook och flera andra dansorienterade fester) och Serbien (prisbelönta Exit, en av världens mest hyllade festivaler) i söder finns det flera intressanta alternativ. Oftast är de också billigare att besöka än de västeuropeiska. 

Kanske är det därför inte konstigt att en av årets mest intressanta arrangörer – folket bakom Dalhalla-dansiga ”Into The Valley” – i år flyttat samma kalas österut, till Lettland. Här hemma spelar de techno i en gammal cementfabrik i Stora Vika under namnet ”Into The Factory” och ytterligare en festival hålls senare i Sydafrika. 

Fenomen 4 – Festivalen som kravmärkt

Miljö och helhetstänk i allt från boende till mat och service spelar allt större roll. 

I vårt grannland Norge hålls flera mindre musikfester på platser som är så bedövande vackra att man kan välja utsikt framför orkester (Bukta Open Air i Telegrafbukta i Tromsö är en av dem). 

Fenomen 5 – Festivalen som familjefest

I England satsas det stort på barnfamiljer. Pappa och mamma som kanske möttes en gång bland tält och scener behöver bli sedda för att de ska kunna vilja återvända med sina små. Allt från speciella scener till ansiktsmålning ska locka dem att trä på sig festivalarmbanden igen.  

Vem kan annars motstå reklamen för familjedrivna Meadows In The Mountains som hölls för någon vecka sedan på en bergstopp i Bulgarien som fullständigt rinner över av kulturarv och mysighet (Se spaning 1).

Fenomen 6 – Festivalen som del av världen – war, love & understanding?

Samtidigt är festivalvärlden allt annat barfota och blommor i år. När en av Europas största festivaler – Glastonbury i England – gick av stapeln i helgen var det med utökad polisbevakning samt långt fler säkerhetsföreskrifter än någonsin tidigare. 

LÄS MER: Våldtäktsförsök och ofredanden på Bråvalla

Andra arrangörer lär göra detsamma. Inte minst i Roskilde där jag befinner mig då detta skrivs. Efter morden i Manchester och bombhotet mot tyska Rock am Ring som gjorde att 90.000 personer fick utrymmas från racingbanan där festivalen hålls är säkerhetstänk en av arrangörernas största utmaningar. 

LÄS MER: Efter festivalvåldtäkten – betydelsen av en dom

Mitt i all denna omtanke infinner sig också kanske samtidigt en konflikt. Festivalen är en av ju en av de allt färre platser i samhället där vi kan lämna vardagskrav, ta semester från våra presentabla jag och söka något nytt både i sig själv och omvärlden? Där man kan vara en wild thing som sätter eld på gitarren. Hur gör man det omringad av beväpnad polis och militär?