Ingen lovade någonsin något. Men mitt huvud kunde inte låta bli att spåra. Loreen i Kiev, tänkte jag. Vilken grej.
Hon behöver bara en andra lyssning, en andra chans. Sedan åker vi till Kiev.
Så blev det inte. Nu kommer följande att hända:
1: Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson vinner Melodifestivalen. Vinnaren blir mycket glad och reser till Ukraina i maj.
2: Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson gör vad de är förpliktigade att uträtta i Kiev: spelar på svenska ambassaden och går på välkomstfest i något stadshus. De ställer inga frågor om de tusentals civila som dödats och de hundratusentals invånare som drivits på flykt i landet de senaste tre åren. Det angår dem inte som artister.
3: I intervjuer med internationell press säger Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson att de är glada att få representera Sverige och ”taggade” på att göra en ”bra show”. De har troligtvis även blivit ”väl bemötta” och tycker att landet är ”jättefint”. De nämner inte det exceptionella Europapolitiska läget som Eurovision song contest just där, just då, utgör skådeplats för. Ryssland möter Ukraina. Samtidigt dödar proryska separatister och ukrainska militärer varandra i en del av landet som inte Eurovision-pimpats. Där har husen förstörts och elen och vattnet slagits ut.
4: Inför drygt 200 miljoner tv-tittare levererar Wiktoria/Benjamin Ingrosso/Robin Bengtsson ett stabilt popframträdande som får 200 miljoner tv-tittare att gunga med en stund och därefter glömma att de någonsin har sett det.
Förtydligande: Wiktoria, Benjamin Ingrosso och Robin Bengtsson är sannolikt både professionella artister och tänkande individer. Problemet är att deras mediestrategiska drömkategori är ”omtyckt”. Det är en allt vanligare, allt tråkigare strategi att tillämpa bland kreatörer av bred kultur.
Loreen ville kanske säga för mycket med Statements. Men hon ville åtminstone någonting, och struntade definitivt i ”omtyckt”.
Nu kanske ni tänker att Melodifestivalen, liksom annan underhållning, kunde få hållas fri från politik och utspel? Ändå tror jag att ni, liksom jag, klagar ni på likriktning och fattigt innehåll.
Kommer ni ihåg varför Eurovision song contest hålls i Kiev 2017? Jamala? 1944? En låt om Sovjets deportation av Krimtatarer under Andra världskriget, som lika väl kunde handla om Rysslands annektering av Krim i realtid. Retade gallfeber på ryska politiker och riskerade att diskas, eftersom det är förbjudet med politiskt innehåll i tävlingen enligt Eurovisionreglerna. Just därför intressant, nytt, träffsäkert. Generade vinst.
Loreen reste till Azerbajdzjan 2012 och stekte en guidad tur i Baku för att träffa människorättsorganisationer. Sedan vann hon tävlingen.
I år kompenserar vi troligen för skolket.
Ses på Kievsk sightseeing i maj.