Närpopartisten Sibille Attar växte upp var det solklart att hon skulle blikonstnär. Hon utbildade sig på två konstskolor, men till slut valde hon attgöra popmusik istället. Efter många år i olika band står hon nu på egna ben ochsläpper snart sin första soloskiva.
– Jag får en snabbare kick av att göra musik, föratt jag ser resultatet fortare. Med konst- och bildspråk kunde det vara så attman aldrig kände att man såg något resultat.
Enrutinerad debutant
Sibille Attar är en av årets mest lovandepopdebutanter, enligt musiktyckare både i Sverige och utomlands. Fast hon äringen nybörjare inom musiken. Sångerskan och musikern har spelat i band iöver tio år – bland annat i Speedmarket Avenue och [ingenting]. Hon har ocksåjobbat med exempelvis Camera Obscura.
Men Attar har inget emot att blikallad för ”debutant”.
– Jag är ju en debutant som soloartist. Ochdet är väl ingen idé att tro att för att man är gammal i gemet så har man kollpå grejer. Jag har inte koll. Det här är helt sprillans nytt för mig. Sedantjänar jag nog på att jag har spelat mycket.
Kan fågrammis redan nu
Hennes första soloalbum, ”Sleepyhead” är sågott som färdigt, men omvärlden får ge sig till tåls fram till den 20 februari –samma dag som Sibille Attar kan kamma hem grammisen för Årets nykomling, medEP:n som släpptes i höstas.
”Sleepyhead” har många olika influenser, och Kulturnyheterna bad Sibille Attar att lista tre av de stora inspirationskällorna till skivan.Såhär väljer hon:
Tresaker som format skivan
1: The Tourettes
Sibille Attars allra första band hette TheTourettes. De fick spela på Hultsfreds demoturné och Sibille Attar tycker än idag att de gjorde riktigt bra låtar.
– Självklart var det det första bandet som manbrann allra djupast för. På många sätt var det min första relation, snarare än attmin första pojkvän var det. Det var ju en pågående kärlekshistoria, hela detdär bandet. Känslan av ärlighet och uppriktighet utan filter tror jag att jaghar fått därifrån.
2: Himlen
– Mitt område där jag bor är en höjd. Längstuppe på höjden är en kulle, längst uppe på kullen är ett hus och längst upp ihuset bor jag. Pianot står precis vid ett fönster, så när jag satt och jobbademed det [albumet, reds. anm.] så satt jag alltid i direkt kommunikation medhimlen, på något sätt. Inte på ett religiöst sätt, men kanske på ett annat spirituellt plan. Och den påverkade min dagsform ganska mycket. Under denperioden var jag ganska ensam också.
3: ”De röda skorna”
En av låtarna på Sibille Attars kommande albumär direkt inspirerad av dansfilmen ”De röda skorna” från 1948. I låten använder honkonflikten i filmen – den mellan en passion och andra delar av livet, somfamiljelivet – som synonym för saker i sitt eget liv.
– En av låtarna heter ’Julian, I want to be adancer’, så det är ganska rakt stulet. Det är en magisk film för mig. Jagtycker att den öppnar upp jättemycket fantasivärldar och igenkänningsfaktorer. Ochvisuellt är den ju fantastisk!
Reporter: Rebecka Ljung
Foto: Kristján Sigurjónsson
Klippning: Andreas Hult
