Svensk musikvår började som en nästan helt ideellt projekt för tre år sedan. I år hålls festivalen 15-23 mars och har vuxit betydligt sedan starten 2016. Scenerna är välkända: Konserthuset, Berwaldhallen, Kungliga Operan, Storkyrkan, Musikaliska med flera. Nästan alla konserter och evenemang är gratis.

Jörgen Pettersson, medgrundare och festivalchef, rullar upp en affisch på Scenkonstmuseet, en ny spelplats som Svensk musikvår erövrat i år.  

– Förr brukade jag känna nästan hela publiken på konserterna. Nu blir jag glad om jag ser någon jag känner.

Inget konstigt med konstmusik

Festivalen är ganska omfattande för att handla om ett så smalt kulturområde som konstmusik, hur fungerar det?

– Det är inget konstigt egentligen. Det är klart att det måste skrivas ny musik, jag menar även Beethoven och Mozarts musik var ju ny en gång i tiden. Ska man ha ett levande kulturklimat och musikliv så måste man se till att det skrivs ny musik och att den framförs och spelas. Annars blir vår musik bara ett museum.

Med ny musik menar Jörgen Pettersson inte en färsk popdänga, snarare musik som tänjer på gränserna för vad musik är.

På Scenkonstmuseet ska Fredric Bergström spela sitt verk Open up a can of wasps, som består av ljud från vevlira och elektronik. Det blir även samtal om elektronmusiken och framtiden.

Låg tröskel mellan olika konstformer

Det var ett bidrag från Musikverket som fick festivalen att växa ordentligt förra året. Då fick den besök av mellan 5000 och 6000 personer, och Jörgen Pettersson räknar med minst lika många besökare i år.

Vilka är det som sitter i publiken, förutom redan inbitna musiker?

– Vi har märkt av en ny publik. Jag tror att det är många allmänt kulturintresserade personer. Tröskeln är ganska låg mellan till exempel konst, litteratur och nyskapande musik.