Rachel Cusk har som författare brutit tabun, utforskat delvis obeträdd mark, kanske framförallt när hon i början av seklet skrev om moderskap i boken Att bli mamma. Hon beskrev sina negativa känslor, sitt tvivel. Hon sa saker hon själv tyckte var uppenbara, sanna, men fick oerhört starka reaktioner hon inte alls var beredd på.

Mycket har hänt sedan hon skrev den boken och den efterföljande boken, även den självbiografisk.

Men tydligen är det fortfarande sårigt, trots att hon nu är så hyllad för trilogin om författaren Faye.

Kritiken fick henne att delvis tystna. Att börja skriva ett annat sätt.

Ett av festivalens verkliga affischnamn är Robert Crumb, mest känd för sina serieteckningar, som sen 60-talets mitt utmanat varje konvention i vad man kan säga och teckna i fråga om sex. Med manlig blick, vill säga. 

Crumb berättade också hur han blivit enormt kritiserad, inte minst nu i samtiden för saker han gjorde för 40-50 år sedan, fått mängder av tillmälen. Men han berättade samtidigt att genom åren fått så otroligt mycket uppmuntran av läsare att han själv bara gått längre och längre, längre än vad han själv tänkt sig. Vildare. Våldsammare.

Någonstans kanske det säger något om hur svårt det är att gå den egna vägen. Och hur mycket kritik och uppmuntran kan påverka.

Om några timmar så är det här dags på scen för den stora samtidsprovokatören. Franska Michel Houellebecq, som har ny roman, Serotonin, som han ska prata om och som, precis som vanligt, blandar sex och politik. Och som, precis som vanligt, skapar rubriker