”Före festen” utspelar sig i den bortglömda lilla avkroken Fürstenfelde i norra Tyskland och Stanišić låter byn berätta själv.

Bara några få är vakna; en rävhona, en soldat och en nattblind konstnär som vill måla samhället i mörker. Efter inbrottet på Hembygdsgården släpps de gamla historierna och sagorna lösa och röster från 1500-talet blandas med minnen från DDR-tiden och berättelser från samtiden.

”En fantastisk blick för situationskomik”

Kulturnyheternas litteraturkritiker Ingrid Elam hade oerhört roligt när hon läste boken.

– Detta är något av det mest underhållande jag läst på år och dag. Stanišić har en fantastisk blick för situationskomik och det allvar som också ryms i den. Byn befolkas av en rad original vars handlingar delvis är en protest mot en enahanda vardag och mot den utveckling som utarmat byn på jobb, krogar och färjkarl.

Boken rymmer också en före detta brevbärare som nu föder upp höns, där finns byns raggare som för skojs skull kör ner sin Lada i sjön ett par gånger om året och en man som tidigare varit officer i DDR:s folkarmé funderar oavbrutet på självmord men gör det aldrig.

Är inte buskis

– Det låter nästan som buskis, men det är det inte. Stanišić känner igen sitt Bosnien i den tyska byn, inte bara nuets by, namnet Uckermark kommer från det slaviska folket ukraner som bodde i trakten under några sekler på medeltiden.  Han berättar om allt som är värt att räddas, en fredlig samexistens för tusen år sedan, gemenskapen, förberedelserna inför Anna-festen, egensinnet. Han betraktar inte byn med en främlings ögon han skriver vi och menar det. Framför allt skriver han en prosa som är otroligt variationsrik, har högt tempo och ändå precision, det är helt enkelt en ren njutning att läsa