Bild från Himmel över Berlin från 1987 Foto: Imdb

”Nej jag har inte läst, men jag har sett filmen”

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Peter Handke får Nobelpriset i litteratur 2019. Hans litterära gärning sträcker sig utanför prosan. Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin skriver om Handkes dramatik, som blivit film.

Fredrik Sahlin

Filmkritiker

Peter Handkes har hela 19 manus i sin portfolio, många av dem skrivna för – eller i samarbete med – den tyske regissören Wim Wenders, bland annat en bearbetning av den egna romanen Målvaktens skräck vid straffspark (1972). Störst insats i mediet var dock manuset till Himmel över Berlin (1987), den film som gjorde Wenders till en av de betydande reginamnen på 1980-talet. Historien om en moloken ängel som blir kär i en vanlig dödlig, och byter ut sina vingar mot mänsklig kärlek, sopade rent på flertalet filmgalor och blev en självklar favorit för oss svartklädda filmvetare med Thåström-kepsar käckt på sne´.

Wenders eller Handke har de existentiella grubblerierna och det låga tempot gemensamt, en kombo som upphöjdes i kvadrat i deras senaste samarbete, det potenta sömnmedlet De vackra dagarna i Aranjuez, som kom för bara tre år sedan.

Olga Tokarczuk har inte varit lika aktiv i branschen men har ändå skrivit två långfilmsmanus, båda två ett slags mysteriedramer, The Vanishing från 2011 och Villebråd 2017. Den förstnämnda nådde aldrig svensk biograf men det gjorde Berlin-vinnaren Villebråd, en adaption av hennes egen roman Styr din plog över de dödas ben, regisserad en av polsk films största filmmakare, Agnieszka Holland. Huvudpersonen är en robust Miss Marple-typ, en dissident som precis som författaren är en sten i maktens sko. Det är en säregen, naturlyrisk skröna där kampen står mellan den vanliga människan och den korrumperade staten, men också mellan könen – eftersom det till övergripande del är männen som innehar, och micklar, med den där makten.

Det är ingen överraskning att allt fler Nobelvinnare har fått sina verk filmatiserade. Film- och TV-världen har alltid letat goda idéer att sätta upp på stor eller liten skärm, och med tanke på att idétorkan i filmvärlden blir allt mer påtaglig (med alla remakes, uppföljare, adaptioner, etc) och branschen allt mer ivrig (läs desperat) i sin jakt på publikvinnande uppslag, lär det inte bli färre.

Vilket i och för sig är härligt för oss filmnördar som allt oftare på frågan om ”vi läst den senaste Nobel-vinnaren?” kan svara: Nej men jag har sett filmen.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.