De 456 kvinnor som först samlades för ett upprop mot sexuella trakasserier, hot och våld i Svenska dagbladet, har nu blivit nära 600. I takt med att namnunderskrifterna blir fler, fortsätter de anonyma berättelserna att publiceras.
Nu riktas kritiken mot film- och tv-industrin, där det liksom på teaterscenerna råder en ”tystnadkultur” kring sexuella trakasserier och övergrepp, skriver kvinnorna.
”Filmfestivalsefterfest. En stor regissör fyller upp mitt vinglas till brädden varje gång jag tar en klunk. Han ropar på mig från ett annat rum. 'Kom!' Jag går dit och han tar fram sin kuk. 'Vad håller du på med?', säger jag och han svarar: 'Var inte så löjlig, det skulle ju hända förr eller senare ändå’”, lyder ett vittnesmål.
”Efter diverse berättelser om avsugningar av olika brudar från stadens krogliv, fyllesnack och ren mobbning bestämde han sig för att ’belöna’ mig genom att lägga sin kuk i min hand i den sängscen som vi hade tillsammans. ’Visst är den stor, den kanske du skulle vilja ha nån annanstans... Ta i den.. Ta i den för helvete!!’”, är ett annat.
Precis som i de tidigare artiklarna beskrivs ofta ”den stora skådespelaren” eller den geniförklarade mannen som förövaren.
”Ju högre finansiellt värde en skådespelare eller regissör har, desto större utrymme finns det att agera och regera utan konsekvens”, skriver kvinnorna i artikeln.
”Mycket grövre än jag hade befarat”
– Det här är ingen nyhet för mig. Det var det här hela Harvey Weinstein-bomben handlade om. Kommersiell film bygger väldigt mycket på fixnamn och följden blir precis det här, säger Anna Serner, vd för Svenska filminstitutet.
– När jag läst de här berättelserna har jag ändå blivit chockad. De är så mycket grövre än vad jag hade befarat.
Nu hoppas Anna Serner att #TystnadTagning ska få konkreta efterverkningar.
– Min förhoppning är att det i fortsättningen kommer att vara oacceptabelt att inte agera. Att varje produktionsbolag nu börjar med att göra ett statement: ”det här har vi nolltolerans mot – om det förekommer avbryter vi inspelningen direkt”, säger hon.
”Har redan fått ett par samtal”
När Svenska filminstitutet beslutar om finansiering till filmer, regleras arbetsmiljön i kollektivavtalet som produktionen ska följa.
Skulle ni kunna dra tillbaka finansiering om ni får höra om att det här pågår?
– Det är en juridisk fråga. När vi får höra om missförhållanden som följer vi upp det. Jag har redan nu fått ett par samtal från ett par produktioner. Då kontaktar jag vd:n för produktionsbolaget, kallar in dem och frågar om de är medvetna om vad som händer och vad de gör åt det.
Skulle ni kunna inspektera inspelningsplatser?
– Vi besöker inspelningsplatser. Jag tror att kvinnor är medvetna om att jag är öppen och vill stötta dem. Får jag någon annan indikation så får vi se över det på andra sätt.