Den som under 2017-2018 e.Kr från en tillräckligt hög utsiktspunkt låter blicken svepa över den globala, internetburna offentligheten kommer att lägga märke till att det är ett sjuhelsikes liv på den plats där den kanadensiske psykologen Jordan B Peterson uppehåller sig.
Dammet yr. Hårda och stora ord flyger åt alla upptänkliga håll. Ivar Arpi skriver hyllningsporträtt i Svenskan. Är det verkligen Messias som återkommit till sist? Eller är det antikrist som häller gift i världssjälen?
De överdrivna epiteten pumpas upp till bristningsgränsen och kastas runt av stormbyarna. Vid det här laget känner man igen händelsetypen som ett typiskt fenomen för vår tids upphettade intellektuella världsklimat: den halsstarriga tonen, den förtärande förbränningstemperaturen, de sinnesförvirrade överorden, den lika totala som tillfälliga missuppfattningen om var universums centrum befinner sig.
Woff! Och lagom till att debatten ligger i aska kommer en ny säsong med en ny högkarismatisk ”Världens viktigaste tänkare”, med bok i jätteupplagor och TED-föreläsningar och Skavlanbokning.
Så låt oss ta en titt på säsongens smak, Stormen Jordan. Närmare bestämt tar vi en titt på hans på svenska nyligen utkomna bestseller ”12 livsregler – ett motgift mot kaos”. (Detta är alltså inte en recension av Jordan B Petersons färgstarka verksamhet på Youtube och i intervjuer, utan av vad han skriver i sin bok.)
Kännetecken:
- Kärv i tonen, ställer krav, säger gång på gång att livet är hårt, livet är inte bekvämt, livet är fullt av motgångar.
- Mångordig, uppskruvad, arkaiserande.
- Tycker att människan har något att lära av djuren. Betonar att de äldsta delarna av människans hjärna är äldre än hennes medvetande och jäkligt mycket äldre än hennes civilisation – men lyckas aldrig förklara varför det skulle spela så stor roll för den moderna människan med sin civilisation, sin fria vilja och sin moral.
- Rolig att läsa, obekymrat motsägelsefull. Skuttar mellan psykologiskt perspektiv (som är en gren av biologin: sådan är människan) och ett pseudofilosofiskt (som i dessa sammanhang är moral: detta är det rätta) – precis som det lyster honom och oavsett om han följer hållbara slutledningar eller ej. Som när han hoppar från humrarnas revirstrider till människans kärleksrelationer – via ett helt obegripligt påstående om hur aktiekurser ”sätts i konkurrens med andra aktier”.
- Full av citat och exempel, som inte direkt framstår som lärda utan snarare som uppgooglade och grovhackade – det är en chunky stuvning han serverar, med en tjock bas av evolutionär umami och gott om salt Nietzsche. (Bland annat det finaste Nietzschecitat jag någonsin sett: ”Den vars liv har ett varför, kan stå ut med nästan vilket hur som helst.”)
Jordan B Peterson är mycket långt ifrån en lika briljant författare som hans älskade Friedrich Nietzsche, men de har åtminstone det gemensamt att de båda skriver bättre än de har rätt. Om Nietzsche genom kraften i sina ord kunde framstå som en halvgud eller en profet, så framstår Jordan B Peterson som en predikant.
Hans tankar är inte originella. Han påstår – för den härliga teatrala effektens skull – att hans tankar är djupt kontroversiella och i djärv, hjältemodig strid med något slags kvävande, förslappad konsensus. Men det är bara bluff: själva levnadsreglerna är desamma som man får av vilken gråmelerad samtalsterapeut som helst, på ett tolvstegsmöte eller i ett själavårdande samtal hos en församlingspräst i Svenska Kyrkan.
Ni vet: ta dina egna känslor på allvar, behandla dig själv med respekt, sätt gränser, sluta ljuga, fixera dig inte vid det som går fel, skyll inte på andra, ta ansvar, gör det du vet är det rätta. Lätt att säga, svårt att göra. Och svårt att höra.
Stormen Jordan är som sagt en predikant: han tar Ordet, i sig allom bekant, och så lägger han ut texten. Så att nackhåren reser sig på församlingen.
Jag har haft roligt under läsningen, även när jag tyckt att Peterson är korkad (det är inte alls en oattraktiv känsla för en läsare!). Och efter läsningen känner jag mig upplivad, genomluftad, aktiverad i själen.