Utan att ha släppt mer än några singlar går 21-åriga Mona Masrour från Solna utanför Stockholm redan under epitetet Sveriges nästa r'n'b-drottning. Hon har hyllats av både Imenella och Sabina Ddumba och låten Påminner mig som kom förra året är verkligen en pärla där Masrour flexar sitt mjuka men stora röstregister.
R'n'b är en genre som alltid varit tätt förknippad med känslor, kärlek och sex och Mona Masrour är bra på att skriva låttexter om relationer på svenska som känns naturliga, personliga och unika.
Men det bästa av allt är humorn och direktheten, det som gör Masrour till just Masrour. Ordet scener, har Masrour tidigare förklarat, är för henne och hennes tjejkompisar lika med knas – att gå igenom något tufft eller att sitta i skiten. Albumet handlar ofta om den typen av situationer och låten Easy är en hård pungspark på alla fuckbois.
”Helt upptagen när du ringer igen
Nu han gömmer luren när han är med dig
Byter lösen när du redan sett vad som är i den”
Masrours röst gifter sig bra med raptalangen L1na från Nyköping och skapar en snygg blandning av hiphop och r'n'b. Och utöver L1na innehåller Scener ytterligare gästinhopp från några av svensk hiphops fräschaste namn – somliga mer lyckade än andra.
För om versen av 1. Cuz på Exclusive dels känns skriven med vänsterhanden, dels som en trött uppvisning i manlig aggrosexualitet, så är Malmörapparen Mazzos inhopp desto härligare. Hans breda autotunade skånska med perfekt avantgardistisk pausering skapar en svävande känsla som är svårt beroendeframkallande. Fånga mig en gång till blir en duett att lyssna på igen och igen.
Ytterligare en juvel är Mammas dotter – en typ av varmt dunkande mammahyllning som man oftare brukar hitta hos manliga rappare. Mona Masrours mjuka, försiktiga, silkeslena röst skapar en intim och bomullsliknande bubbla.
Albumet är producerat av hiphopproducenten Nisj som tidigare jobbat med bland andra Erik Lundin och Silvana Imam och i pressutskicket beskrivs låtarna passande nog som ”slow jams”: albumet har en genomgående tillbakahållenhet i både sång, produktion och melodier.
Och visst är det bra, men det går inte att låta bli att misstänka att Mona Masrour har mer att ge. Om Masrour ska dela pall med Cherrie, eller bli ett svenskt svar på amerikanska Summer Walker, så behöver hon utmana den där porlande rösten och utveckla sina melodier och beats.
Min största önskan är att få höra henne sätta ännu lite mer tryck bakom pipan, skicka den högt upp i taket eller kanske ta sig an fler Påminner mig-refränger, för jag är övertygad om att hon kan – och att det skulle låta fantastiskt.